lördag 19 juli 2014

Egocentrisk undersökning

Det var länge sedan jag läste något av Christine Falkenland. Årets Spjärna mot udden handlar om Eva som fyller 39 gång på gång. Hon iakttar neurotiskt sin kropp och sitt ansikte och söker efter tecken på förfall. Hon sminkar sig hårt och hennes blonda hår är slitet och förlängt. Eva bor med sonen Florian i Spanien dit hon åkt för bl. a. för att återfinna sin poetiska ådra. Florian får man inget grepp om. Han befinner sig mestadels i kulisserna och man undrar vad han tänker om sin mor och hennes levnadsvanor. Eva lever sitt liv som ett experiment. Hon är vilsen i tillvaron; villrådig och hjälplös och känner inte igen sitt eget jag. Hon väntar på någon - om det är sig själv, någon man eller sin mor växlar nog från tid till tid. David, exmaken och Florians far, är delaktig i Evas experiment på håll och ger henne råd och förklarar för henne att hon befinner sig i en utvecklingsfas och att allt kommer att falla på plats. Eva inser att hon så småningom kommer att ha lämnat den här oroliga och sökande tiden bakom sig, men det hjälper föga i stunden. I bakgrunden döljer sig som så ofta annars i Falkenlands böcker en problematisk, ambivalent moder. Spjärna mot udden är nog inte Falkenlands bästa bok. Själva storyn är tämligen banal, men Falkenlands språk är fantastiskt. Hennes sätt att beskriva tankar, känslor och tillstånd är sällsynt och oförväget och uppväger  andra brister. Beskrivningen av blonda Eva med knallröda läppar kan lätt föra tankarna till såväl Falkenland som Marilyn Monroe. 
Wahlströms & Wistrand förlag

3 kommentarer:

  1. en sån där bok som skulle få mej att känna mej supernöjd med mej själv ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. jag kände mig till slut lika vilsen som Eva. men på ett annorlunda sätt. lyckligtvis

      Radera