söndag 10 december 2017

En smakebit på søndag


Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger har hand om En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
MiMA förlag
"Eleanor Vance var trettiotvå år gammal när hon kom till Hill House. Nu när hennes mor dött var hennes syster den enda person i världen som hon verkligen hatade. Hon ogillade sin svåger och sin femåriga systerdotter, och hon hade inga vänner. Detta berodde huvudsakligen på de elva år hon hade använt till att ta hand om sin invalidiserade mor; det hon hade fått ut av dem var en ganska god sköterskeutbildning, och ögon som tårades i starkt solljus. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin varit lycklig sedan hon blev vuxen; åren med modern hade byggts upp på ett hängivet sätt kring små samvetskval och små förebråelser, ständig trötthet och oändlig förtvivlan. Trots att hon aldrig någonsin hade velat bli reserverad och blyg, hade hon tillbringat så lång tid för sig själv, utan någon att tala med, utan någon att älska, att det var svårt för henne att ens i förbigående prata med någon utan att vara självmedveten och tafatt söka efter ord."  Från sid. 15 - 16 i Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Översättning: Inger Edelfeldt. "Ett mästerverk av gotisk spänning" enligt Joyce Carol Oates. Stephen King: En av 1900 - talets viktigaste skräckromaner.  Fler smakebitar HÄR

lördag 9 december 2017

Novellsudoku 2017


Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln
2. Av en kvinnlig författare  
    Klasar färdiga att falla av Britt Edwall
3. Mer än hundra år gammal
   Dödskallen av Selma Lagerlöf
4. Något ätbart i titeln
5. Utgiven 2017
    Knackningar av Johan Theorin
6. En titel utan ett "s"
7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
    Lukten av underjord av Camilla Prell - Weichl
8. Minst fyra ord i titeln
9. Tonårig huvudperson
Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling 
    Flackland av Herta Müller
2. Lånad  på bibliotek
3. Handlar om att resa
4. Endast ett ord i titeln
    Ekorren av Tove Jansson
5. Utspelar sig i historisk tid
    Till jul av Anton Tjechov
6. Personnamn i titeln
7. Handlar om något du brinner för
    Det mänskliga anspråket  av Ali Smith
8. Med en namnlös berättare
9. Av en manlig författare 
Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):
1. Utspelar sig under sommaren
2. Handlar om vänskap
    Huset Ushers undergång av Edgar Alla Poe
3. Djur i titeln
4. Handlar om fest/firande
5. Verb i titeln
6. I stadsmiljö
    Vänner av Donald Keene
7. Siffra i titeln
8. Av en författare du aldrig tidigare läst
    Äkta makar av Mariko Koike
9. Köpt på antikvariat
   Alice Munro, På fri fot

Flackland

Den tolfte och sista novellen i Ugglan&Bokens novellsudoku passar in på nr 1 i den europeiska delen. En debutnovellsamling. Jag har med stor förtjusning läst titelnovellen i Herta Müllers Flackland. Den kom ut 1982, men censuren ställde till stor skada i texten. 1984 kom den ut i oavkortad form. Herta Müller bodde som en av ca 300 000 tyskar i en del av Rumänien som kallades Banatet.  I delar av Banatet bodde tyskar från Schwaben och Sachen. Flickan i Flackland bor i en liten by som heter Nitchidorf där man jämt stötte på väggar och staket. Folket styrs av stark social kontroll och tradition. Gråt och smeksamheter tolereras inte, men däremot örfilar och hårda slag. Männen super och kvinnorna går för att gråta hos de döda för att lätta på trycket. Ibland är byn rädd för sitt eget folk. Djuren behandlas grymt. Flickan lever i en egen värld med drömmar och fantasier. Tidvis är drömmarna mardrömmar. Hon iakttar de vuxna och livet i byn. Hon funderar över döden och föräldrarnas förhållande till varandra. Barnen ska vara tacksamma. Ibland får flickan kamma sin far och sätta band och rosetter i håret på honom. Men om hon rör hans ansikte får han ett raserianfall. Flickan iakttar  hur kvinnorna åldras. "När de har åldrats färdigt liknar de männen och beslutar sig då för att dö." Ibland klipper flickans mor hennes fingernaglar så kort att hon inte kan gå ordentligt utan tycker sig gå på händerna. Hon kan inte tala och tänka heller med så korta naglar. Det hela berättas ur barnets perspektiv och med barnets fantasi. Bildspråket är Müllers eget liksom den associativa berättartekniken. Motiveringen till Nobelpriset är bra "... med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hon hemlöshetens landskap". Tidigare läst Hjärtdjur.

fredag 8 december 2017

Helgfrågan v. 49

Mia undrar i sin helgfråga vad vi önskar oss i julklapp.
I Bonusfrågan undrar hon om vi har några favoriträtter på julbordet.

På första frågan svarar jag: The rough guide to Japan samt De hängda hundarna av Jens Henrik Jensen. Har förstått att han är något särskilt.
Bonusfrågan är lätt besvarad: Julskinka, Janson och Brantevikssill.
Brantevikssill kan även inhandlas i Svenska affären i Barnes, London

torsdag 7 december 2017

Knackningar

Molly är pensionär. Det är trist. Särskilt som bästa väninnan Judith är död och Molly har fått flytta till en billig, tråkig lägenhet i utkanten av staden. Slut mad danserna och männen som bjöd på drinkar.
En ung flicka vaknar upp i ett mörkt rum klätt med skumplast. Hon vet inte alls hur hon kommit dit, men hon minns att hon heter Sara. Så småningom kommer hon ihåg hon hur hon lockats till Sverige av Sebastian och Grace under förespegling att hon skulle få träffa chefen för ett skivbolag. Men naturligtvis rörde sig om helt andra saker. Sara lyckades fly, men råkade ur askan i elden. Så är upptakten till Johan Theorins Novellix - novell Knackningar. Han låter Molly och Sara berätta växelvis; precis lagom mycket för att hela tiden öka på spänningen på båda hållen. Sara lyckas treva sig fram till ett hörn i rummet där hon hittar en liten springa och så småningom lyckas klämma ut sin hand. Och så börjar hon knacka. Molly hör de där knackningarna. Hon ringer polisen, som avfärdar henne som kontaktsökande och uppmanar henne att tala med grannarna. Det gör hon, men de tre männen håller henne för lite knäpp. Molly hör plötsligt att knackningarna är ett nödrop, ett SOS. Det är nu jag börjar bli nervös för slutet, men Johan Theorin får till en elegant upplösning i ett läge som verkar förtvivlat. 
Den här novellen passar in på en svensk författare 5. Utgiven 2017   

onsdag 6 december 2017

Okänd soldat



Grattis Finland!
SR: "För att fira Finlands 100-års jubileum har regissören Aku Louhimies slagit på stort med en nyregisserad version av den finska klassikern Okänd soldat.
Förutom att det är landets dyraste filmproduktion genom tiderna har filmen varit en stor publiksuccé i Finland med över 200 000 biobesökare sedan premiären för knappt en vecka sen."


Filmen tar lite mer än  tre timmar (spelfilmen som visas på biograferna är kortare). Vår nordiska läsecirkel har sett den. Filmen handlar om fortsättningskriget ur några frontsoldaters perspektiv. Okänd soldat bygger på Väinö Linnas roman med samma namn. Den är helt fantastisk och visar fram hela det hopplöst meningslösa med krig.  Alla är förlorare. Alla lider; kyla, hunger, skador, rädsla, hemlängtan och död. Även på hemmafronten lider människor.

tisdag 5 december 2017

Tematrio - Julklappar

Lyrans tematrio: Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!
Klart att en måste ha bokjulklappar! Jag skulle vilja göra några kompletteringar vad det gäller Virginia Woolf, Ebba Witt - Brattström och Japan
1. Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915 - 1941 och
Leka med modernismen: Virginia Woolf och Bloomsburygruppen av Ingela Lind

2. Ebba Witt - Brattström, Stå i bredd: 70 - talets kvinnor, män och litteratur

3. Kvinnor i Japan under tusen år: nio porträtt av Monica Braw

Veckarns topplista v. 49

Johannas deckarhörna: Nobelpriset (T ex. Årets, prisade författare du vill/har läst, böcker om andra pristagare än de i litteratur)
Ingen har väl missat att nobelpristagaren Kazuo Ishiguros roman Never let me go läses som radioföljetong just nu. Uppläsare: Mirja Turestedt.


Jag väljer fem nobelpristagare i litteratur som jag skulle vilja läsa.

1. Wladyslaw Reymont, Polen,  fick priset 1924 "för det stora nationaleposet Bönderna"
2. Sinclair Lewis, 1930, var den förste amerikanen som fick priset
”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor” 
3. William Faulkner, 1949, ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur” 
4. Saul Bellow, 1976, ”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys,
som förenas i hans verk”  
5. Gao Xingjian, Kina, fick Nobelpriset i litteratur 2000  "ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik".

måndag 4 december 2017

De sista vännerna

I tredje delen av Jane Gardams serie om Imperiets barn, De sista vännerna, är det Terry Veneerings historia som står i fokus. Några gamla vänner och deras barn byter minnen om både honom och hans trätobroder, den gamle Filth. Mellan dem står Betty, Filths hustru, som också har en relation med Veneering. Vännerna träffas mycket på begravningar. De minns, minns fel, retar sig på varandra och grälar med sina barn om hur det egentligen var. Gamla Dulcie får förebråelser av dottern Susan för att hon lämnades i England medan föräldrarna åkte till Honkong, men det är inget som biter på Dulcie. Så gjorde man väl? Inget dåligt samvete där inte. Det känns som om en säger farväl till ett gäng gamla bekanta och en tidsepok och ett speciellt sätt att leva. Det är nog så de få kvarlevande känner det också. Jag gillar Gardams sätt att berätta med lagom mycket humor och en gnutta cynism. Och det är roligt att hennes berättelser till stora delar utspelar sig i Dorset, författaren Thomas Hardys landskap. Thomas Hardy apostroferas också vid flera tillfällen. Jane Gardam fyller nittio nästa år och bor i Kent.

söndag 3 december 2017

En smakebit på søndag

"exemplet paula. paula är ifrån landet. lantlivet har hittills hållit henne i schack - liksom hennes systrar erika och renate som är gifta. dem kan man avskriva redan nu, det är som om de inte längre fanns på jorden. med paula är det annorlunda, hon är den yngsta och finns i allra högsta grad på jorden. hon är femton år. hon är tillräckligt gammal för att kunna få fundera på vad hon skulle vilja bli: hemmafru eller butiksbiträde. butiksbiträde eller hemmafru. i hennes ålder är alla flickor som är lika gamla som hon tillräckligt gamla för att fundera på vad de skulle vilja bli. grundskolan är avslutad, männen i byn är skogsarbetare eller också blir de snickare, elektriker, plåtslagare, murare  eller så går de till fabriken. eller så försöker de som snickare, elektriker, plåtslagare, murare eller fabriksarbetare men drar sedan ut i skogen och blir skogshuggare. flickorna blir deras fruar. jägare är ett bättre yrke, de importeras utifrån. lärare och präster finns det inga, byn har ingen kyrka och ingen skola. till och med ett sådnat intelligensyrke som filialchef på konsum importeras utifrån, under honom arbetar alltid tre kvinnor och flickor ifrån byn och dessutom en flicka ifrån byn som lärling. kvinnorna blir butiksbiträden eller tillfälliga butiksbiträden tills de blivit gifta, och när de blivit bortgifta då är det slut med att sälja, då är de själva sålda, och nästa butiksbiträde får ta hennes plats och fortsätta sälja, växlingen sker i flygande fläng." från sidan 20 i Älskarinnorna av Elfriede Jelinek. Översättare Aimée Delblanc, Brombergs förlag 2008.
Astrid Terese på bloggen Betraktninger administrerar En smakebit på søndag. Vi uppmanas att dela med oss av det vi just läser utan att avslöja något vitalt.

Fler smakebitar HÄR

lördag 2 december 2017

Mikael Persbrandt

Albert Bonniers förlag
Mikael Persbrandt. Så som jag minns det av 
Carl - Johan Vallgren blev en riktigt bra bok. Mycket bättre än jag trodde. Och det är jag glad för. Vallgren skriver, men det är Persbrandts röst en hör. Det är en rak berättelse om livet från uppväxten med en ensamstående mamma, pappan som en frånvarande skugga, skolgången som inte var någon hit, dansen, vägen till teatern och filmen. Det berättas om flickor, förstås. De som han hade längre förhållanden med namnges. Det är ingen hymlande med festandet och knarkandet och de många sena nätterna när det begicks dårskaper. Kokainet kallas den vita drottningen och det var det ingen brist på. Det en kan förvåna sig över är att ingen observerade den periodicitet med vilken de värsta och mest destruktiva drogfesterna uppträdde. Den som först lade märke till detta var Sanna Lundell som kom att bli mor till Persbrandts två pojkar. Efter festnätter kunde Persbrandt gå mellan filminspelningar och teaterföreställningar och leverera utmärkt. Hans kondition är anmärkningsvärd. En får intressanta inblickar i vad som försiggår bakom kulisserna. Margareta Krook välkomnade honom inte direkt. Och Jan Malmsjö tyckte att det blev lite väl trångt på scenen när Persbrandt var närvarande. Thorsten Flinck och Persbrandt spelade tillsammans i Strindbergspjäser där Flinck även var regissör. Persbrandts rastlösa liv har numera tappat farten. Han har fått diagnosen bipolär och medicineras med litium. Sanna Lundell och han har köpt en gård på landet där de bor med sina små pojkar och Mikael Persbrandt säger sig till slut ha till slut funnit lugn i livet.

fredag 1 december 2017

Helgfrågan v. 48

Mia undrar i sin helgfråga om vi har någon speciell julbok. Det har jag. Anna Bergenström, Den första kokboken där jag bakar det franska brödet. Och så Vinterns goda ting.
Till 1 Advent sätter jag fram adventsstakar, hänger upp adventsstjärnan, bakar saffransbröd och skurna franska pepparkakor (Sju sorters kakor). 1 Advent går jag i kyrkan för att få lufta lungorna i alla fina adventspsalmer.

torsdag 30 november 2017

Bok och film

Ibland blir en överraskad. Hade ingen aning om att Pedro Almodovars film Köttets lustar (1997) baserar sig på en psykologisk kriminalroman av Ruth Rendell, nämligen Dödsryckning (1986). Jag gillar alltid Pedro Almodovar och jag gillar för det mesta Ruth Rendell. Här har Almodovar möblerat om ordentligt i händelseförloppet. Men de tre huvudpersonerna Victor, David och Clare och relationerna dem emellan känner en igen. Victor är en ung man som inte riktigt vet hur han ska handskas med kvinnor. Han har just sluppit ut efter tio år i fängelse och uppsöker David Fleetwood, f. d. polis, som sitter i rullstol förlamad från midjan och neråt efter en skottskada. Det var Victor som höll i vapnet. Davids hustru Clare vill kasta ut Victor när det går upp för henne vem han är. Men David och Victor har ett behov av att gå igenom det som skedde. Ett egendomligt triangeldrama växer fram i såväl bok som film. Men upplösningen liknar inte vartannat ett spår. Det gör för övrigt inte inledningen heller. Filmtiteln är lite vilseledande också, men det gör inte så mycket. Bokens titel är kanske inte heller så välvald. Originalets titel är Live Flesh vilket inte direkt för tankarna till Dödsryckning. Live Flesh står det på filmomslaget också. Filmen är löst baserad på boken Dödsryckning av Ruth Rendell står det på Wikipedia.

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

Sista olikhetsutmaningen för i år säger enligt O. Förhoppningsvis kommer den igen? Veckans ordpar är prisad och förbisedd.
När det delas ut olika litterära priser tycker en ju nästan alltid att någon/några blivit bortglömda. Åtminstone tycker en att de borde varit nominerade. Årets Augustpris var inget undantag: Varför blev varken Anne Swärd, Vera eller Agneta Pleijel, Doften av en man nominerade? Hur tänker förlagen? Som vanligt rör det väl sig också om ekonomi. 
Vad det gäller författare som inte fått Nobelpriset i litteratur kan listan göras lång. Tre författare som borde varit självklara är Thomas Hardy, Leo Tolstoj och Virginia Woolf. Assia Djebar, Yukio Mishima och James Joyce är tre andra. Men - för Margaret Atwood finns det ju ännu hopp!

onsdag 29 november 2017

Till jul

Ruin förlag
Vasilisa längtar efter sin dotter Jefimia som hon inte hört något från på fyra år. Hon och maken Peter vet inte ens om de har några barnbarn. Dag och natt tänker Vasilisa på dottern. Hur har hon det därborta i Petersburg dit hon och hennes man, Andrej Chrisanfytj, försvunnit efter giftermålet. Vasilisa tänker mycket, men har svårt att finna ord och hon kan inte skriva. Det kan däremot Jegor på värdshuset. Om han får betalt så klart. Efter en lång och krystad inledning kommer inte Vasilisa på något mera att säga, men Jegor skriver på egen hand delar av Militärhandboken. Vasilisa är misstänksam. Hon tycker att de skulle ha berättat om att säden inte räckt till jul och att de måst sälja kon. Peter hade varit sjuk och Vasilisa tror att han kanske inte kommer att leva så länge till. I Petersburg sitter Jefimia med de tre barnen. När hon får brevet brister hon i tårar över att bara få ett brev från hembyn oavsett vad det står. Hon vet precis vad Vasilisa menar. Jefimia vet inte att hennes man inte skickat
iväg något av de brev hon skrivit till sina föräldrar. Jefimia är så rädd för sin man, Andrej Chrisafytj ...

Till jul heter den här novellen som Anton Tjechov (1860 - 1904) skrivit.
Den är en europeisk novell som passar in på nr 5. Historisk tid 

tisdag 28 november 2017

Veckans topplista v. 48

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 48. Höstens bästa

1. Anne Swärd, Vera
Huvudperson i romanen är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom.
Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

2. Aki Ollikainen, Nödåret
Året 1867 rådde hungersnöd och arbetslöshet i Finland. Marja och hennes två barn ger sig iväg från det lilla hemmet i Korpela och lämnar den döende mannen åt sitt öde. Marja tänker sig att gå till Åetersburg där hon tror att det finns mat. 
Vinter är kall och obarmhärtig. Dödens färg är vit.

3. Emily Fridlung, Vargarnas historia
Femtonåriga Linda bor med sina föräldrar i de skogiga delarna av nordvästra Minnesota. Hon kallas Miffot och kommunisten i skolan. En dag träffar hon den unga kvinnan Patra, hennes man Leo och deras son Paul. Linda blir god vän med dem, men anar så småningom att något inte står rätt till. Romanen är Emily Fridlunds debut och hon fanns med på årets Bookerpris - lista 

4. Golnaz Hashemzade Bonde, Det var vi
En annorlunda bok om att vara invandrare. Nahid är dödssjuk och besviken på livet. Hon hade så många drömmar men har fått så lite att hon inget har att ge. Detta går ut över dottern Aram, som har en del att förebrå föräldragenerationen men ändå ser den som brobyggare. Men det finns ändå något som Nahid och Aram till slut kan glädja sig åt gemensamt. 

5. Milena Michiko Flasar, Jag kallade honom Slipsen
Två män sitter på var sin bänk mitt emot varandra i en park i Tokyo. Den ene är en  s. k. hikikomori, det vill säga en som bor hemma hos föräldrarna och inte studerar, inte arbetar och inte går ut. Men en dag har Hiro alltså gått till parken och där sitter kontoristen Teri Ohara med sin läderportfölj och matsäck. Han har förlorat sitt arbete, men vill inte berätta det för sin fru. De blir sakta men säkert vänner och talar med varandra om det som är svårast i livet.

måndag 27 november 2017

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Lyran är tillbaka med sin tematrio: Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema. Berätta om tre bra romaner med  poetiska, långa titlar!

Björn Larsson, Long John Silver : den äventyrliga och sannfärdiga berättelsen om mitt fria liv och leverne som lyckoriddare och mänsklighetens fiende.
En fantastisk roman; saltstänkt, spännande, och välskriven.

Ann Jäderlund, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Stort och smått blandas med existentiella frågor i Ann Jäderlunds diktsamling som var nominerad till Augustpriset 2009

Alex Schulman, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Nedslagen, nyskild Alex Schulman möter sin drömprinsessa, Amanda Widell.

Äkta makar

Nakamura är trettiofem år och tycker att det är på tiden att han gifter sig. Sakiko är tjugosex och har svarat ja på Nakamuras frieri. Nu lämnar han Tokyo med Shinkansen för att åka hela långa vägen till Sakikos föräldrar i Hakodate för att anhålla om hennes hand. I Morioka byter han till snälltåget Hatsukari och finner i sin vagn två damer i sjuttioårsåldern som inte fått platserna bredvid varandra. Han erbjuder sig att byta med dem, men de tycker att det är bättre att konduktören vänder på sätena så kan de prata alla tre. Den ena damen har ett halsband av konstgjorda pärlor och den andra en blomsterscarf runt halsen.  De berättar att de ska åka till en ceremoni där man plockar i askan. På Nakamuras fråga vad det är för något pekar blomsterscarfen under sätet på en cylinderformad behållare inlindad i ett tyg. Hon förklarar att det är hennes mans kvarlevor. Han dog för tre år sedan, men på grund av stridigheter inom släkten kunde han då inte begravas i familjegraven. Men nu är alla de stridande döda så nu är fältet fritt. Nakamura tycker att de kan sätta urnan på det lediga sätet bredvid honom, men blomsterscarfen förklarar att hennes man avskydde att ligga mjukt. Vid lunchdags köper alla tre bentolådor och oolong - te från försäljerskan på tåget. Sedan somnar damerna och blomsterscarfen vilar sina ben på makens urna och håller den på så sätt också på plats. Nakamura börjar tänka på vad han ska säga till Sakikos föräldrar. Sakiko har på sitt gladlynta sätt förklarat för honom att det inte är så viktigt. De vet ju ändå varför du kommer, säger hon. En söt, humoristisk novell av en utomeuropeisk författare jag aldrig tidigare läst tidigare, nämligen japanska Koike Mariko, född 1952.

söndag 26 november 2017

En smakebit på søndag

"Förut bodde Vera i Kristinelund, i den delen av staden som ligger bakom lasarettet. Hon och modern bodde tillsammans i den gamla lägenheten med marmorbänk i köket och de höga fönstren med vädringsrutor upptill. Efter pensioneringen var modern alltid där. Ut i den mörka tamburen kom hennes röst till mötes: Är det du, Vera? På kvällarna satt Vera nära kakelugnen och läste i en bok. Modern satt och sydde. Hon satt i emmastolen och lampan var alldeles. Så kan Vera se henne för sig närsomhelst, det är den mest bestående av alla bilder." Från sidan 7 i Kvinnan som mötte en hund av Elsie Johansson.
Klimakteriehäxans inrådan tänker jag läsa den.
Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger administrerar numera En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Fler smakebitar HÄR

lördag 25 november 2017

Från New York till Tokyo

Donald Lawrence Keene föddes i New York 1922 och fick sin utbildning på Columbia University. Han kom tidigt att intressera sig för Japan, japansk kultur och litteratur. Han räknas nu som världens främste kännare av japansk litteratur. Keene har skrivit om japansk litteratur och kulturhistoria både på engelska och japanska och översatt till engelska och japanska. 2011 lämnade han New York och flyttade till Tokyo och 2012 blev han japansk medborgare och måste därmed avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap.
Hans novell/essä med titeln Vänner tilldrar sig i Tokyo. Han berättar där om flera av sina goda vänner som också var berömda japanska författare. Den vän och författare Keene uppskattade allra mest var Yukio Mishima. Keene och hans vänner gillade att äta och dricka gott och vid dessa tillfällen sparas det inte på pengar. Bästa vännen Yukio Mishima begår seppuku (självmord på samurajers vis med kort svärd) den 25 november 1970. Keene förebrår sig efteråt. Han borde ha sett det komma. Mishimas mentor var den spröde kalligrafimästaren Yasunari Kawabata. Det var han som fick Nobelpriset i litteratur 1968 i stället för Mishima som Keene hade arbetat för. Kenzaburu Oe (som fick Nobelpriset 1994) och Keene delar intresset för musik medan det är Abe Kobo som blir Keenes bästa vän efter Mishimas död. Abe Kobo är ett språkligt geni med flera strängar på sin lyra. Han fick tredje pris i en internationell uppfinnartävling med en enkel anordning för att byta däck! En av Keenes egna titlar har jag i min japanska hylla, nämligen Anthology of Japanese Literature. Den är tillägnad Arthur Waley, en annan stor Japan - kännare. Vänner ingår i antologin Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller. I urval och översättning av Lars Vargö.
Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa) 6. I stadsmiljö

fredag 24 november 2017

Julieta

Bilder: Wikipedia och Bokförlaget Arena
Kvinnoskildraren Pedro Almodovar har gjort filmen Julieta efter tre noveller ur den kanadensiska författaren Alice Munros novellsamling På fri fot. Juliet är huvudperson i novellerna Slump, Snart och Tystnad. Alice Munro är ju också en berättare som gärna har kvinnor och kvinnors liv som tema. I stort sett följer Almodovar Munros noveller. Namnen är utbytta till spanska namn och sluten skiljer sig åt.  Juliet är 21 år när berättelsen tar sin början. Hon är klar med sina studier och har klassisk litteratur som specialitet. Av en händelse möter hon under en snöig och dramatisk tågresa en ung fiskare, Eric, som kommer att bli far till hennes barn. Dottern Penelope blir deras enda barn. Juliet och Penelope hälsar på mormor Sara och morfar Sam och Juliet begrundar sitt eget förhållande till modern. Har hon (Juliet) inte varit lite väl njugg mot henne (Sara)? Med tiden tar Penelope totalt och helt oväntat avstånd ifrån sin mor utan angivande av orsak. En kan bara föreställa sig Juliets enorma sorg. Inte ett ord står det på de gratulationskort som kommer under flera år på Penelopes födelsedag. Juliet flyttar då och då och boendena blir allt mindre. Som änka träffar hon olika män, men ingen som engagerar henne på djupet.  Bästa väninnan Christa dör i MS. De har haft ett slitstarkt förhållande genom åren och trots att Christa egentligen var Erics väninna ifrån början och att hon ibland lånar honom tillbaka är det deras vänskap som är den starkaste relationen i berättelserna. Novellernas och filmens teman är liv, död, sex och relationer av olika slag. Almodovars slut bäddar för en ny besvikelse för Julieta (tror jag) medan Munros slut är mera realistiskt. Det kan gå hur som helst. Som så ofta hus Munro. Slump, Snart och Tystnad i novellsamlingen På fri fot passar in på nr 9 Köpt på antikvariat i avdelningen för utomeuropeisk litteratur i Novellsudoku 2017. 
                              

Helgfrågan v. 47

Har du någon bloggkalender? Brukar du pynta bloggen undrar Mia i sin helgfråga. Jag brukar pynta med adventsljus och en julgran till slut.

Och i år ska jag delta i Sofies julkalenderbloggstafett som jag passar på att puffa för här. 
För er som inte varit med innan: julkalenderbloggstafetten är en stafett som sträcker sig från 1-24 december. Varje dag öppnas en lucka hos en ny bloggare, vilket innebär att vi klickar oss genom 24 bloggar fram till julafton. Varje inlägg bjuder på (minst) ett boktips på ett angivet tema.
Årets tema är Bäst i bokhyllan. Jag vet, det är i princip omöjligt att välja den BÄSTA boken i bokhyllan. Men som vanligt är temat fritt att spåna vidare på.

Vill du vara med?
1. Anmäl dig till bloggstafetten via mejl till sofie.tiger(snabela)hotmail.com.
     a. skriv "bloggstafett" i ämnesraden.
     b. skriv ditt och din bloggs namn.
     c. skriv vilken bok du vill skriva om (om flera väljer samma bok går jag in och redigerar lite, annars lägger jag mig inte i).
    (d. Om du inte har en egen blogg, men ändå vill medverka får du gärna gästblogga på min blogg! Då mejlar du adressen ovan.)
     e. tryck på "skicka" senast 24/11 kl. 16.00. Stafetten har 23 platser, först till kvarn.

2. Efter den 24/11 får du ett mejl med all info du behöver, inklusive det datum då du ska blogga

torsdag 23 november 2017

Hett i hyllan

"Den lille Tomasz, precis som Milosz en gång, bor i en gammaldags herrgård någonstans vid gränsen mellan Litauen och Polen, långt borta från det moderna stadslivet från början av 1900 - talet. Issadalen är världen för Tomasz. Världen fylld av sägner och djävlar, sagor och mystik. Men också av trygghet och kärlek, värme och romantik." Från baksidan av boken.
1980 fick Czeslaw Milosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen i akt och mening att läsa den omedelbart. Och sen... ja, sen har den stått här. Oläst. 
Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan.

Olikhetsutmaningen: hemma och borta

 

Isabelle Ståhl, Just nu är jag här
Romanens huvudperson Elise är tjugoåtta år, läser konsthistoria och rycker in med kort varsel i olika bokhandlar. Hon skriver också på en roman, men det går inte så bra. Hon känner sig inte hemma varken i sitt ansikte, eller sitt namn. Eller i staden som hon längtat så till. Elise känner leda vid hela sin samtid men vill så gärna höra till. Elise har längtat till Stockholm bort ifrån sitt mera lantliga ursprung. Isabelle Ståhl säger att Stockholm är en omöjlig stad att skriva i. Alltså åker hon till Berlin

Chinua Achebe,  Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur.

enligt O: "Veckans ordpar är alltså hemma och borta och er uppgift är att koppla orden till kultur av olika slag. När jag började fundera insåg jag att begreppet hem inte är alldeles enkelt, vilket också gör att bort och borta blir ord svåra att ringa in."

onsdag 22 november 2017

Mina drömmars stad

Första delen i Per Anders Fogelströms romanserie Stad har titeln Mina drömmars stad (1960). En följer bondpojken Henning Nilsson som flyttar till Stockholm, staden i hans drömmar. Året är 1860. Det är svårt med såväl arbeten som bostäder. Många unga flickor tvingas prostituera sig för att dryga ut sina usla löner. Henning får tränga ihop sig med flera okända människor i ett enda litet rum. Alla är inte så trevliga som Annika som är dotter till Storsäcken som hyr ut. Annika vill ut och bort ifrån smuts, slit och trängsel. Jag tycker att Henning har tur med sina kamrater. Dalfolket är säsongsarbetare och känner lite folk sedan tidigare som kan hjälpa Henning. Henning tar de arbeten han kan få och får rykte om sig att vara en lugn och skötsam arbetare. Inte alls som vännen Tummen, som är en glad, energisk och lättretad socialist som ser fram emot en ordentlig revolution. Ungdomarna utforskar Stockhlm - inom rimliga gränser, förstås. Mina drömmars stad är en fantastisk stockholmsroman- historiskt och kulturhistoriskt. Det är en smutsig och ohygienisk stad vid den här tiden. De fattiga bor på Söders höjder och ser ner på de rikas hus som ligger lägre. Henning kommer att bo på Åsögatan med Lotten,  som är dotter till Tvätt - Malin. Lotten är precis den hustru Henning behöver. Hon är bestämd och mycket renlig. Smuts och löss är hennes värsta fiender. När det gäller familjen är hon en tigrinna. Henning sliter för sin familj. Han bär tungt i kvarnen, på bygget och i hamnen; han blir svett; han blir kall; han släpar sig upp för de många trapporna till hemmet. Henning känner krafterna sina trots att han knappt har hunnit till medelåldern (33 år). En följer familjen och deras bekanta fram till 1880. Fogelströms romankaraktärer kommer en nära. De känns så levande och en engagerar sig i deras liv. Mina drömmars stad är en levande klassiker som i högsta grad tålde omläsning.