torsdag 31 augusti 2017

Hett i hyllan


Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag hittade en bok som stått i bra många år i min hylla och som jag tydligen vunnit i en tävling som anordnats av deckartidskriften Jury som lades ner 2008.
Jag blev lite måttligt glad då, men nu tycker jag inte att den är så fel.
Dockan till Samarkand av Stieg Trenter. På baksidan står det så här:
"Dockan har safirblått hår, vackert, men med stänk av blod! På Stockholm Ban står skräckslagna postmän och tittar i det trasiga paketet. Bangårdsposten, mellan Centralen och Klara sjö, är skådeplatsen för detta förbluffande mysterium. Som säkert skulle ha förblivit olöst om inte slumpen hade placerat en viktig bit av lösningen hos den pigga postflickan Ulla - och om hon inte hade träffat Harry Friberg." 
Boken kom ut första gången 1959 på Albert Bonniers förlag. Boken jag vann är en utgåva från samma förlag men från 1987. Så många böcker så lite tid...

onsdag 30 augusti 2017

Dolt i mörker

Forum
Dolt i mörker är Elly Griffiths nionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway och en av de allra bästa. Kriminalkommissarie Harry Nelson är buttrare än någonsin. Ruths sexåriga dotter Kate har utvecklats till en minitonåring. Cathbad, som är druid på halvtid, är ett stöd för Ruth och Kate. Staden Norwich vilar på ett nät av underjordiska krittunnlar. Då och då bildas s. k. slukhål när någon tunnel imploderar. Ruth har till tillkallats eftersom man har funnit ben i en av tunnlarna. Är de nya eller gamla? De visar sig vara tämligen nya och Harry Nelson får fallet på sitt bord. En hemlös man hittas mördad och två unga kvinnor försvinner spårlöst. De gamla tunnlarna visar sig spela en mycket viktig roll i berättelsen liksom pilgrimskyrkan i Walsingham. En undrar som vanligt hur det blir med Ruths och Nelsons relation. Särskilt nu när det visat sig att Nelsons vackra fru, Michelle, minsann inte är helt pålitlig. Inte Nelsons närmaste man heller för den delen. Vad har Elly Griffiths för planer? När kommer nästa bok? Elly Griffiths officiella webbplats avslöjar inget om det. Däremot får en veta att hon även skriver under namnet Domenica de Rosa.

tisdag 29 augusti 2017

Veckans topplista v. 35

Johannas deckarhörna: Temat denna vecka är brett och nästan gränslöst, det handlar nämligen om topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Gamla, nya eller ännu ej utkomna, vilka ser ni mest fram emot att läsa? Jag tycker det är knepigt att begränsa mig eftersom det finns så många som lockar, vilket väl får betraktas som ett angenämt problem. 
Johanna har rätt. Det är ingen hejd på alla böcker jag inbillar mig att jag ska hinna läsa i höst! Och att bara välja fem av dem är inte alldeles lätt, men...
Albert Bonniers förlag
1. Familjen Mann av Tillmann Lahme.
Den här familjen upphör aldrig att fascinera. Dagböcker och brev har kastat nytt ljus över deras liv. Barnen var konstnärliga, men uppenbarligen inte särskilt lyckliga och hur den arma Katia Mann klarade av allt och alla är en gåta.
2. Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarskap av Johan Svedjedal.
Han har funnit en gladare Karin Boye än den vi vanligen stött på.
Modernista
3. Blått av Maggie Nelson. Författaren tänkte att hon skulle skriva en bok om sin älsklingsfärg, blått, men det visade sig bli något helt annat. Vackert omslag också.
4. Moll heter Elisabeth Rynells senaste roman. Hennes Hohaj minns jag med välbehag. Läsecirkeln gjorde också tummen upp. ER beskrivs som upptäcktsresande i Västerbottens och Norrlands inland.
Albert Bonniers förlag
5. Nattfjäril av Katja Kettu. Hon fick Runebergspriset för sin förra roman, Barnmorskan. Det var en grym historia om det s. k. Lapplandskriget i början av 40 - talet. 

måndag 28 augusti 2017

Tematrio - Ljus

LYRAN: För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning.

1. Det första jag spontant kommer att tänka på är skapelseberättelsen i 1 Mosebok: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.



2. Jon Kalman Stefánssons började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. Läsecirkeln gjorde volter.

3. En stad av ljus av Kerstin Ekman minns jag att jag läste med stor förtjusning.
Jag gillade hela Katrineholmssviten, men fjärde delen En stad av ljus skiljer sig ganska mycket från de andra tre delarna. Jag läste romanen med CG Jung i tankarna och Maria Schottenius doktorsavhandling, Den kvinnliga hemligheten: en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst, bredvid mig.

söndag 27 augusti 2017

En smakebit på søndag

Brombergs förlag
"Hon var det fjärde av fem syskon, född i Shahjahanabad, det muromgärdade Delhi, en kall januarinatt i en lyktas sken (det var under ett strömavbrott). Ahlam Baji, barnmorskan som förlöste henne och lade henne i hennes mors famn, lindad i två sjalar, sade: "Det är en pojke." Med tanke på omständigheterna var det ett begripligt misstag.. En månad in i hennes första graviditet hade Jahanara Begum och hennes man bestämt sig för att om deyt blev en pojke så skulle han heta Aftab. Deras tre första barn hade emellertid varit flickor. Så den natten när Jahanara Begum nedkom med Aftab hade de väntat i sex år. Det var den lyckligaste dagen i hennes liv. När solen gick upp den morgonen och rummet var behagligt och varmt lindade hon upp Aftab. Hon undersökte hans lilla kropp - ögon näsa hals armhålor fingrar tår - med förnöjd och maklig förtjusning. Det var nu hon under hans pojkkön upptäckte en flickas outvecklade men obestridliga kön." Från sidan 17 i Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy.

Varje söndag uppmanar oss Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten  att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.

lördag 26 augusti 2017

Vackert om mamma och pappa

När jag läst Glöm mig var jag väldigt förundrad över hur vackert och ömsint skriven den är. Alex Schulmans (f. 1976) förhållande till modern var problematiskt och boken skrevs som ett försök till försoning efter moderns död 2015. Lisette Schulmans  (1951 - 2015) alkoholism hade pågått så länge och jag kan tycka att hennes man Allan Schulman borde ha agerat. Istället bad han de tre pojkarna vara tysta för mamma kände sig inte riktigt bra och behövde vila när hon stängt in sig i sitt rum och drack och kedjerökte. När pojkarna var små hittade de tomflaskor i hennes garderob och pantade dem på Systemet utan att tänka närmare på saken. Modern reagerade inte heller på att flaskorna försvann. Glöm mig är en vacker, sorgsen och finkänslig betraktelse över modern, den vackra, begåvade som till exempel var en uppskattad talskrivare och programledare. Skynda att älska, boken om Allan Schulman (1919 - 2003), är en helt annat slags bok. Alex avgudade sin far. Allan Schulman var 57 år när Alex föddes. Fadern älskade sina barn över allt på jorden. Det bästa han vet är när alla avnjuter en lång middag tillsammans. Han var en dynamisk man och kunde få väldiga utbrott av vrede, som han själv hade glömt i nästa minut. Det dröjde fem år efter faderns död innan Alex kunde förmå sig att åka till sommartorpet i Värmland som han förknippade så mycket med fadern. Det blev en kort vända och när Alex kom till sin terapeut påpekade denne att Alex borde släppa ut sin sorg. Inför terapeuten påstår han också att fadern aldrig slagit honom. Men det hade han och det så till den grad att det närmast liknade misshandel. Men det fanns inget sårigt i förhållandet till fadern. Alex och hans bror Carl besöker honom på sjukhuset och köper med sig räkor, whisky, ungersk salami och andra förnödenheter som livsnjutaren Allan Schulman uppskattade. I skynda att älska finns också ljusa bilder av Lisette Schulman även om hon befinner sig mera i periferin. De somriga bilturerna till torpet i Värmland med hela familjen i bilen minns Alex som resor till ett förlorat paradis. Båda böckerna inleds med sådana bilfärder. Båda böckerna är skrivna med lätt hand och är mycket lättlästa. Jag blev sorgsen när jag läste Glöm mig och varm i hjärtat när jag läste Skynda att älska. De båda böckerna bildar en enhet som jag tyckte mycket om. Tove Janssons Höstvisa var Allan Schulmans favoritvisa.

fredag 25 augusti 2017

Helgfrågan v. 34


Mias helgfråga och bonusfråga gäller bok/serie och bok/film
Många av serierna är från böcker.

Vilken är din bästa bok tv-serie?

När vi nu ändå är inne på fyrkantigt tittande så kör vi Bonusfrågan med:

Vilken är din bästa bok/ film?
På första frågan svarar jag Forsytesagan som jag minns som alldeles fantastisk. Det är länge sedan jag såg den - jag talar om den första versionen - men den gjorde ett starkt intryck. Eric Porter spelade Soames Forsythe och Susan Hampshire hans bortskämda dotter, Fleur. Nobelpristagaren (1932), John Galsworthy skrev romansviten i sex delar som ligger till grund för den här serien.
På bonusfrågan svarar jag Atonement av Ian McEwan. Filmen var otroligt bra liksom boken. Briony Tallis begår ett misstag som barn vilket får allvarliga konsekvenser för andra människor. Som vuxen försöker hon få en försoning till stånd.

torsdag 24 augusti 2017

Hett i hyllan

När jag läste Generation Loss (har just kommit i pocket) av Elizabeth Hand blev jag väldigt förtjust i hennes protagonist, den nergångna fotografen Cass Neary. Jag rusade genast iväg och köpte Se mörkret som kom lite senare 2016 också i svensk översättning av Linda Skugge. Cass Neary är huvudperson även i Se mörkret. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände för den blev stående i hyllan och det stör mig. Så här står det på baksidan av boken: "Gillar du Paula Hawkins Kvinnan på tåget? Gillian Flynn? Och Twin Peaks? Bra, då är den här boken för dig. I den fristående uppföljaren till Generation Loss har Elizabeth Hand förlagt handlingen till Norden, närmare bestämt Helsingfors och Reykjavik, efter börskraschen. Det är kallt och jävligt, solen går aldrig upp, ingen har pengar, folk bor i ockuperade trasiga lägenheter och lever på brännvin. I Se mörkret får Cass Neary sina egna värsta farhågor bekräftade: det är alltid som mörkast innan det blir helt svart."
Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

onsdag 23 augusti 2017

Författare i Värmland och Dalarna

Utsikt från mitt fönster på vandrarhemmet i Ö Ämtervik
Efter som vi just passerat Värmland och delar av Dalarna kom väninnan/kollegan och jag att tala om författare i dessa båda landskap. Jag skulle haft med mig Gösta Berling, tänkte jag med jag avnjöt de underbara storskogarna i Värmland. Selma Lagerlöf alltså; Gustaf Fröding (Alsters herrgård besökte vi så klart), Rolf Alsing, Erik Gustaf Geijer, Lars Andersson, Nils Ferlin, Göran Tunström, Robert Kangas, Ninni Schulman, Bengt Berg (poet),  Hed  och Röster i Värmland. Fyll gärna på!
Alsters herrgård broschyr
Författare ifrån Dalarna:. Erik Axel Karlfeldt och Dan Andersson kom vi förstås på direkt. Werner Aspenström, Kerstin Hed (lyrik), Birgitta Lillpers (lyrik), Ottilia Adelborg, Lars Ardelius, Johan Olof Wallin, Johanna Nilsson, Lotta Lotass och Isobel Hadley - Kamptz. Kan inte se att det finns någon speciell författare från Leksand där vi landat nu. Fyll gärna på!

tisdag 22 augusti 2017

Veckans topplista v. 34

Johannas deckarhörna:  Vecka 34: Sommarens bästa

1. Hanya Yanagihara, Ett litet liv
 En fantastisk bok som gör stort intryck och lever kvar

2. Margaret Atwood, Tjänarinnans berättelse
Den här mångsidiga författaren borde få Nobelpriset snarast 

3. Pearl Buck, Den goda jorden .
PB fick verkligen Nobelpriset. Den goda jorden är en fin folklivsskildring från Kina. Forts.: Sönerna och Wang Lungs barnbarn
 
4. Pierre Lemaitre, Alex 
Otroligt spännande. 

5. Kati Hiekkapelto, Kolibri
Annorlunda debut. Finsk thriller

måndag 21 augusti 2017

Tematrio - Mörker

Nu börjar det bli ordning på torpet efter ett långt sommaruppehåll. Lyran är tillbaka med sin tematrio. Mörker är temat. "Berätta om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form."

1. Evig natt av Michelle Paver har undertiteln En arktisk spökhistoria.
Gruhuken på Spetsbergen är hemsökt. Och fruktat av långt mer erfarna män än de fyra ungdomliga, övermodiga och teoretiskt välutbildade ynglingar som entusiastiskt reser iväg och möter en verklighet som är mycket hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig.

2. Nattens historia av Gunnar Broberg. Natten upptar ju en stor del av våra liv men den har inte haft någon historia förrän 2016 när Gunnar Brobergs bok kom ut. I samma veva kom Jan Garnerts bok Ut ur mörkret: ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. 

3. Dykungens dotter av Birgitta Trotzig har under titeln ett barns berättelse och ska vara en roman om ljus och mörker, men jag upplevde mestadels mörker när jag läste den. Birgitta Trotzig är influerad av H C Andersens berättelse med samma namn.

söndag 20 augusti 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! 

Bookmark förlag
"Jag åker längs en väg som är mig mycket bekant. Det är en grusväg som dammar och spottar sten mot dikena till höger och vänster och som hela tiden vill överraska med oväntade kurvor. Men mig överraskar den inte. Jag kan allt om den här vägen. Jag åker upp för den sista backen, den som alltid är så besvärlig i kvällssolen i juli, där pappa alltid sänkte farten och koncentrerat fällde ner solskydden vid framrutan. Om några hundra meter är jag framme vid familjen torp i Värmland. Bredvid mig i bilen sitter min bror Calle. Vi har suttit så här många gånger förut, i en het bil som plöjer genom sommaren, sista biten mot stugan. Det är så mycket av första dagen på semestern över den här sträckan. Vi är åtta, nio år, vi dricker varm läsk bak i bilen och vi har chipssmulor mellan låren. Vinden i pappas hår där fram när mamma vevar ner rutan för att röka. Solen mellan björkarna. Någon av oss jämrar sig: "När vi framme?" Och någon där fram svarar: "Nu är det bara sista biten, sista backen, sen är vi där!" Från sidan 9 i Glöm mig av Alex Schulman. Fler smakebitar HÄR

lördag 19 augusti 2017

Stackars rika flicka

Natur&Kultur
I romanen Kära Barbro har Lena Ackebo tagit sig an Barbro som vi minns som lillasyster till Mona i Världens vackraste man; hon som blev sjuk på det skruttiga hotellrummet på Mallorca. Nio år skiljer de två systrarna åt och de grälar väldigt mycket. Mona är gift, men har inga barn. Hon arbetar som lärare. Barbro har gift sig fint med en läkare och är hemmafru med fyra barn varav endast ett, Sladdis, som hon kallar honom, bor kvar hemma. Barbro ägnar sina dagar åt att hålla formen. Hon går på spinning och springer. Svärföräldrarna börjar få krämpor och Barbro retar sig på att sonen, hennes man, åker till dem för att se hur det ligger till. Hennes egen mor sitter på ett hem i Stockholm. Barbro och hennes familj bor i ett havsnära område i Skåne. Modern är självisk och manipulativ och Barbro har mycket svårt att handskas med henne.  Och det är endast motvilligt hon åker för att hälsa på henne när personalen på hemmet kallar på henne. Jag förstår mig inte riktigt på Barbros man som gett upp två tjänster för hennes skull och som dessutom flyttat ifrån Malmö där både han och Sladdis trivdes så bra. Och varför är hon inte intresserad av att verkligen göra något? Sladdis kommer att flytta hemifrån så fort det bara går. Jag upplever Barbro som bortskämd och egotrippad. Mona föreslår att Barbro och hennes man ska komma och hälsa på och bokar en fin lägenhet åt dem.Men det blir endast Barbro som åker iväg. Och allting blir så fel. Sista meningen i boken får mig att spärra upp ögonen och säga Va??? Nu måste det bli en tredje del helt enkelt! Jag tycker att Lena Ackebo skriver fram en trovärdig kvinnotyp och kanske också en trovärdig, konflikträdd man. Modern kan påminna om Tony Sopranos mor, men dottern har kanske svårt att vara rättvis. Kära Barbro är mycket välskriven och lättläst även om en blir illa berörd.

fredag 18 augusti 2017

Helgfrågan v. 33

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker om ljudböcker. I allmänhet tycker jag bättre om vanliga böcker. Men i vissa lägen - mycket beroende på uppläsare - fungerar det bra när jag har något annat för händer. Somliga uppläsare kan förstöra vilken bok som helst, medan andra fungerar tvärtom. Skådespelaren Peter Andersson är en fantastisk uppläsare; Marie Richardson, Krister Henriksson, Anita Björk är några andra. En alldeles förtrollande uppläsare var ju Torgny Lindgren. Astrid Lindgren läste också sina böcker väldigt bra. Philip Zandén läser utmärkt har jag hört nu i första avsnittet av radioföljetongen Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón.

torsdag 17 augusti 2017

Hett i hyllan


Bild: Forum förlag

"Varje morgon klockan kvart i nio ser man dem komma skyndande upp ur tunnelbanans mörka gap eller troppa ut i gåsmarsch från Grand Central Station och skynda vidare längs Lexington och Park, Madison och Fifth Avenue, hundratals och åter hundratals kontorsflickor. Somliga ser pigga och glada ut, andra surmulna, och andra rör sig som sömngångare. En del har varit uppe sedan halv sju på morgonen, det är pendlarna från Brooklyn och Yonkers och New Jersey, Staten Island och Connecticut. De bär på tidningar och fullproppade handväskor. Några kommer i rosa eller chartreusefärgad ulster, omoderna pumps med vristrem och håret upprullat på papiljotter under scarfen. Andra har en liten svart dräkt (möjligen från i fjol, men vem kan avgöra det?) och skinnhandskar och lunchsmörgåsen dold i en violmönstrad papperskasse från Bonwit Teller. Ingen av dem har några pengar att tala om."
Så inleds Det bästa av allt av Rona Jaffe. Den handlar om fyra unga kvinnor har som kommer till New York för att hitta ett arbete och en man. Caroline, som är den första en möter i morgonrusningen, hade verkligen inte alls tänkt att hon skulle behöva arbeta och försörja sig. Hon hade trott att hon skulle gifta sig med den hon var förlovad med, men så belv det alltså inte. De fyra flickorna träffar varandra på förlagshuset Fabian Publications och blir goda vänner. Vi är i början av femtiotalet. Samma tid som Mad Men utspelas men före Ett litet liv.Jag köpte boken delvis för omslagets skull men också för att jag kände till författaren. Och så tyckte jag att det verkade intressant med ett kvinnokollektiv på 50 - talet. Så - varför har den blivit stående?
Det är Monika på bloggen Bokföring enligt Monika som håller i den här utmaningen: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

onsdag 16 augusti 2017

Golvad!


Ett litet liv
Sommarens läsecirkelbok är Ett litet liv av Hanya Yanagihara. 732 sidor för respekt med sig. När jag nu äntligen tog tag i den blev jag ganska snart helt besatt och läste så mycket det gick under dagarna och halva nätterna. Ett litet liv handlar om fyra goda vänner men det finns en given huvudkaraktär och det är Jude St. Francis, den yngste av dem. Han är föräldralös;  mycket förtegen om sitt förflutna och bär  alltid långärmade tröjor och T - shirts. Jude är mycket begåvad, speciellt vad det gäller matte. Men han kommer att ägna sig åt juridiken. Och han har sina skäl. Den två år äldre Willem blir snart hans allra bästa vän och specielle beskyddare.  Jude har en benskada och han får förfärliga anfall av ryggsmärtor. Willem är den som vårdar. Malcolm blir arkitekt. Han är förmögen och mycket generös mot sina vänner. JB - Jean Baptiste - härstammar från Haiti. Han lyckas tämligen snabbt som konstnär. Willem blir en framgångsrik skådespelare. Allt eftersom Judes barndom avslöjas blir en fullständigt förtvivlad. Hur överlevde han övergrepp och misshandel? Klostret med de hjärtlösa munkarna, fosterfamilj, barnhem och slutligen den perverse doktor Traylor.  När Jude är 15 år vänder det. Han träffar en socialarbetare som bildar en sorts övergång till ett mera normalt liv. Ana ser till att Jude får ta high schoolexamen och hon övertygar honom att söka till college. Det är där de fyra vännerna finner varandra. Och sedan möter han Harold Stein, professor i processrätt. Harold och hans hustru Julia fäster sig vid Jude och ber att få adoptera honom. Deras egen son dog vid sju års ålder. Jude får plötsligt familj och sammanhang. Han kämpar fortfarande med sin skadade kropp och får infektioner i benen och sår som aldrig läks.  En natt får han köra till doktor Andy med Judes ena arm inlindad i ett örngott fullt med blod. Andy och Willem frågar sig om det var ett självmordsförsök. Jude själv påstår att han skurit gurka. Vännerna äter luncher och middagar med varandra går på teater, premiärer, utställningar, o.s.v. De reser, träffar vänner och lever ett omväxlande liv. Men de arbetar också mycket. Trots sin motsträviga kropp och såriga själ har Jude sin bästa tid nu. Men ödet har ett obarnhärtigt slag i beredskap för honom. Ännu en gång måste Jude ta till alla sina krafter för att resa sig. Han tycker sig gå i dimma. Men han återgår till sina rutiner; han arbetar, simmar och försöker få i sig lite mat. Vännerna pustar ut; han verkar repa sig.
De första femton åren i Judes liv härskar ondskan. Nästa trettiofem år är Jude omgiven av vänner som ställer upp för honom. Han lever ett gott, litet liv. Men upplevelserna under barnaåren har satt sina spår på kroppen och i själen och han får hela tiden kämpa. Det sista slaget behövde han inte.
Hanya Yanagihara använder rikligt med ord; bildspråket är ibland både drastiskt och rolande. Berättarperspektivet växlar ofta. Vad som händer i omvärlden märker en inte mycket av. De vardagliga händelserna i de fyras liv ligger som en fond  i bakgrunden. På scenen står de fyra vännerna och deras relation. Men frågan är hur långt en kan hjälpa en annan människa; ärrad till kropp och själ? Förläggaren ville sortera lite bland Judes förfärliga upplevelser före femton års ålder, men författaren sa blankt nej. Hanya Yanagihara är inte intresserad av själva övergreppen utan av maktmissbruket. Hon stred också för den avskräckande bilden på omslaget, Peter Hujars Orgasmic Man, från 1969. Författaren hoppas att hon lämnar läsaren med många frågor. Och det gör hon. Det här är en roman en funderar mycket på både under och efter läsningen.                                                                                        

tisdag 15 augusti 2017

Svensk feelgood

Johannas deckarhörna v. 33: Svensk feelgood

Nu blev det riktigt svårt. Svensk feelgood. Här måste jag nog tänja på gränserna för att få ihop fem stycken. Feelgood är inte min favoritgenre. Den första som dyker upp i mitt huvud är i alla fall
1. Denise Rudberg, Väninnan 
läste jag för länge sedan. Den handlar om ett äktenskap i upplösning i överklassmiljö med många regler för hur en får bete sig.
2. Carin Hjulström, Finns inte på kartan. 
Lite smårolig ibland men på det hela taget ej imponerad.
3. Birgitta Bergin, Som ett brev på posten
Den här vill jag läsa för den handlar om kärlek på äldre dar (81) och hur omvärlden ser på detta.
4. Anna Fredriksson, Augustiresan
Ett gäng kvinnor på cykelsemester
5. Catrin Ormestad, Det nionde brevet
Vet inte riktigt om denna kan klassas som feel - good. Det är i alla fall en begåvad debut och innehåller mycket svensk sommar och landsbygd 

Vidare står jag i en lång kö för att få läsa Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Hoppas att den även innehåller krusade örngottsband.

måndag 14 augusti 2017

Nästa radioföljetong

Albert Bonniers förlag
På fredag, 18/8, startar nästa radioföljetong, Himlens fånge av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafón som bor i Barcelona. Uppläsare: Philip Zandén.  För mig som inte läst Vindens skugga blir det ett utmärkt tillfälle att lära känna författaren. Vindens skugga är del 1 i serien om De bortglömda böckernas gravkammare. Ängelns lek är titeln på del 2 och Himlens fånge är del 3. En fjärde del är under arbete.  I tre dagar till kan en lyssna till Marie Richardsons utmärkta uppläsning av De oroliga av Linn Ullmann.

söndag 13 augusti 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten är tillbaka med läsutmaningen 
En smakebit på søndag Hurra!
Mari uppmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"The wind in Orkney is almost constant. At the farm, the westerly gales are the worst, bringing the sea with them and tonnes of rock can be moved overnight, the map altered in the morning. Easterlies can be the most beautiful - when the wind blows towards the tides and skims a glittering canopy of spray from the top of the waves, catching the sun. The old croft houses are squat and firm, lika many Orcadian people, built to survive the strongest gales. That sturdy balance has not bred into me: I am tall and gangly. Following the familiar coast, I´m trying not to feel unstable. It´s been more than a decade since I lived here and memories from my childhood are merging with more recent events: the things that brought me back to Orkney. As I struggle to open a wire gate, I remember what I repeated to my attacker: "I am stronger then you."
Från sidan 5 i The outrun av Amy Liptrot. Det här är en en självbiografi. Amy återvänder till barndomshemmet, en fårfarm på Orkney, efter att ha levt ett destruktivt liv i London i ca tio år. På svenska heter boken Utvägen: dagarna på Orkney.

lördag 12 augusti 2017

Veckans topplista 31. 32

 
Eftersom jag missat utmaningen på Johannas deckarhörna, Veckans topplista,  gör jag listor för både vecka 31 och 32 i ett inlägg.

Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av

Paula Hawkins. Jag har läst Kvinnan på tåget 
Torkil Damhaug. Se mig, Medusa var väldigt bra. 
Pierre Lemaitre. Alex var oavlåtligt spännande
Malin Persson Giolito. Läst Störst av allt. Gillade den väldigt mycket
Kati Hiekkapelto. Kolibri, lite annorlunda finsk deckare 

Vecka 32: Frankrike

Marie Ndiaye. Ladivine var drabbande
Olivier Bourdeaut. Har läst I väntan på Bojangles 
Venus Khoury - Ghata. Flickan som vandrade i öknen
Marguerite Duras. En fördämning mot Stilla Havet - en läsupplevelse
Sara Danius. Den blå tvålen handlar om den realistiska romanen; Balzac, Stendhal och Flaubert. Tre franska flugor i en smäll.

fredag 11 augusti 2017

Missat - Veckans topplista



Johannas deckarhörna
2017

  • Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av
  • Vecka 32: Frankrike
  • Vecka 33: Svensk feelgood
  • Vecka 34: Sommarens bästa
  • Vecka 35: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst
  • Vecka 36: London
  • Vecka 37: Bokomslag på temat blått
  • Vecka 38: Höstkänsla
  • Vecka 39: Psykologiska thrillers
  • Vecka 40: Finland 100 år – författare eller böcker med anknytning till vårt grannland i öst
Varje tisdag kommer jag med en ny topp fem på ett visst tema. Vill du hänga på och också göra en lista på temat? Jättekul om fler är intresserade! Länka bara till Johannas deckarhörna och sätt ihop din egen topp fem. Fritt tolkande av temat är helt okej, och om du inte hittar fem lästa titlar som passar, berätta gärna om böcker du skulle vilja läsa också. Bilder är alltid kul men inget måste. Fler teman kommer att presenteras vartefter så det går enkelt att planera inlägg i förväg om man känner för att  delta.

Helgfrågan v. 32

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar:
Vad ser ni framemot att göra i höst?
Bonusfråga: Fredag innebär lite mys för oss i familjen och då kan det bli något extra gott. Jag är extra svag för chips och ostbågar. 
Vad är du svag för i godis eller snacksväg?

Jag ser fram emot en vacker höst och förhoppningsvis en del träning, en syskonträff i Blekinge och en massa fin läsning. Och så hoppas jag på trattkantareller. Har inte funderat så mycket på hösten ännu. Funderingarna har mest gällt vart sommaren tagit vägen?
Bilden lånad HÄR
Bonusfrågan: Något extra gott för mig är vin, choklad och körsbär

torsdag 10 augusti 2017

Hett i hyllan

"Vad som börjat som en tillfällighet hade utvecklats till en tradition: den sjätte juli är det middag med Ramsey Acton på hans födelsedag. Fem år tidigare hade Irina arbetat på en barnbok tillsammans med Ramseys dåvarande hustru Jude Hartford. Jude hade skickat ut en trevare på det sociala planet, och i stället för den lättvindiga låtsasleken "vi måste verkligen se till att träffas någon gång", så typisk för London och som kan fortgå i all oändlighet utan någon överhängande fara för att man ska behöva klottra ner tid och plats i sin kalender, tycktes Jude ha satt sig i sinnet att de skulle gå ut alla fyra så att hennes illustratör fick träffa hennes man Ramsey. Eller, nej - hon hade sagt "Min man, Ramsey Acton." Valet av uttryck hade varit mycket distinkt. Irina antog att Jude på det tröttsamt feministiska sättet satte en ära i att inte ta sin mans efternamn. Men det är förstås aldrig lätt att imponera på okunniga människor." Från sidan 7 i Dagen efter av Lionel Shriver.
Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

onsdag 9 augusti 2017

Sparsmakat författarskap


Bildresultat för margareta lindholm
Bild från Kabusa böcker
Författaren Margareta Lindholms roman, Vi är bara besökare här, kom ut 2006. Den handlar om Julia som varit hemlig agent. Hon har fortfarande tystnadsplikt. Och det är inte mycket man får veta heller om hennes förflutna. Men man kan ana. Julia är dödssjuk och vet att hon upplever sin sista sommar i en liten stuga vid foten av ett berg i kanten av ett hav. Hon är en mycket ensam människa – fortfarande något av en hemlig agent. Hon står utanför och tittar in. Det är nu hon möter flickan Miranda 11 år. Man blir så glad; inte bara för Julias skull. Miranda behöver någon som har tid med henne. Margareta Lindholms språk är redan här stramt, rent och vackert. Julia är en människa med stoisk livshållning och hon gör ett starkt intryck. Margareta Lindholm är född 1960 och forskar i genusvetenskap i Göteborg. Aldrig tidigare har jag mig veterligen läst något skrivet av någon som bor i Bullaren vid foten av Kynnefjället i Bohuslän.  
Jag går över det frusna gräset är titeln på en roman av Margareta Lindholm som kom ut 2009 och som var det första jag läste av Margareta Lindholm. En tunn liten bok med ett klart, avskalat språk i skarp kontrast mot det dramatiska innehållet som jäser under ytan. Saga är försöksutskriven från det mentalsjukhus där hon vistats i femton år. Hon hamnar hos en prästfamilj där hon blir prästfruns förtrogna. Saga är underligt enstavig. Så småningom förstår man  varför. Margareta Lindholm har lidit av afasi och vet hur det är att sakna ord. I Skogen, 2010, skildrar Margareta Lindholm varsamt ett äldre syskonpar, Bror och Maria, som av omständigheterna och utveckligen  tvingas överge sin stuga i skogen för att flytta till ett äldreboende i samhället. De har ingen naturlig plats i tillvaron längre. En ung, oerfaren socialsekreterare försöker ordna för dem.
Monsieur Leborgne är en man i trettioårsåldern som lider av oförklarliga anfall och mister talförmågan. Så småningom blir han alltför svårskött i hemmet och hamnar på Hospice de Bicêtre. Dit kommer neurologen Paul Broca som kommer att ägna sin forskning åt det här fallet, vilket gav upphov till fenomenet "Brocas  område", hjärnans motoriska talcentrum. Denna verkliga historia handlar Margareta Lindholms inkännande roman Tan om.
I Emilys porträtt berättar Margareta Lindholm om den irländska flickan Erin som hamnar hos systrarna Brontë i Haworth. Hon fäster sig allra mest vid Emily, som spelar piano och skriver om nätterna. Erin tecknar och hon beskriver även Emily med ord. Hon observerar systrarnas skrivande, broderns dryckenskap och faderns sorg över sonens öde. Intressant, men inte den bästa av Lindholms böcker. Margareta Lindholm har även skrivit facktexter och fler romaner.

tisdag 8 augusti 2017

Läsutmaningarna - hur går det?

Mer än halva året har passerat. Några månader återstår av läsutmaningstiden, men som vi alla vet så går tiden väldigt fort. Vart tog sommaren vägen, till exempel? Knappt hade den börjat förrän den var slut. Eller - kanske det var så att den aldrig kom? I alla fall kände jag nu att det var dags att kolla upp hur det står till på läsutmaningssidan. Sammanfattningsvis: Inte katastrofalt, men
kunde varit bättre. Lyrans feministsommar är snart slut. Jag har läst fem titlar, men tror att det kommer att bli ett par till.
J. M. Holmström: 17 författare att återvända till: 8 titlar lästa. Återstår 9
Ugglans 3 x 3: Av 9 titlar har jag läst 8. Nr 9 påbörjad.
Koko på bloggen En kattslavs dagbok  initierade läsutmaningen Kvinnliga nobelpristagare. De är 14 stycken. Jag har läst hälften. Inte så bra.
Sofies bokblogg står för årets Kaosutmaning. Av 35 uppgifter har jag 27 klara