onsdag 6 september 2017

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar