onsdag 3 januari 2018

Vi har alltid bott på slottet

MiMA
Vi har alltid bott på slottet tycker jag är ganska mycket bättre än Hemsökelsen på Hill House. Shirley Jackson låter inte sina karaktärer prata fullt så mycket. Dessutom är det de säger roligare. De två systrarna Constance och Mary Katherine, kallad Merricat, bor tillsammans med sin gamle farbror Julian i familjen Blackwoods hus som ligger avsides och noga inhägnat från övrig bebyggelse. Ganska snart förstår en att det begåtts mord i huset och att Constance anses vara den skyldiga. Merricat är den som två dagar i veckan får gå och handla förnödenheter och utstå människors tillmälen. Constance sköter trädgården och farbror Julian vars hälsa är vacklande. Hon serverar Merricat mat och ser efter henne på alla sätt. Merricat stryker gärna omkring i skogen hon grävt ner viktiga saker på olika ställen. Ibland hänger de också i träd. Katten Jonas är hennes ständige följeslagare och samtalspartner. Merricat blir alltmer gåtfull ju längre en läser. Nyfikna damer kommer på té för att se bordet där brottet begicks. Uppretade bybor slår sönder fönster och möbler i Blackwoods hus och sätter eld på ovanvåningen. Familjen står utanför samhället, men de stänger också ute. Familjen Blackwood har aldrig en tanke på flykt. Huset binder dem till sig. Shirley Jacksonvar en mästare på att beskriva ytterligheter. Hon kunde skriva om det hemtrevliga liksom om motsatsen, das unheimliche, det obehagliga och olustframkallande. Det ser en exempel på i Vi har alltid bott på slottet. Kristoffer Leandoer har skrivit ett utmärkt förord som jag sparade till sist. Torkel Franzén har översatt. MiMA förlag 2017.

2 kommentarer:

  1. Den här författaren har jag tänkt läsa under året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag är lite förvånad över uppståndelsen, måste jag säga. Jacksons liv var väldigt stökigt och hon vägde 130 kg och rökte kopiöst

      Radera