Missa inte!

Ny Radioföljetong på måndag 19 oktober kl 11.35. repris19.35
BECKOMBERGA: ode till min familj av Sara Stridsberg.
Nanny Nilsson läser. Jag var väldigt förtjust i romanen när jag läste den. Den är så annorlunda mot det Sara Stridsberg skrivit tidigare. Läs mera HÄR! I onsdag avslutades Käre ledare av Jan Jing - sung. "Poeten och pianisten Jang Jin-sung tillhörde Nordkoreas propagandaministerium där han skrev hyllningstexter till diktatorn Kim Jong Il. När han lånar ut en förbjuden tidskrift till en vän hamnar han i onåd och tvingas fly 2004." står det på Adlibris. Viktor Åkerman läste alldeles utmärkt. Otroligt spännande bok. Förföljelserna är inte över

heller. Utmärkt att kunskap om sakernas tillstånd sprids. Käre ledare har just kommit ut i pocket liksom också följande titlar. Nordkorea: nio år på flykt från helvetet av Eunsun Kim är en annan titel med samma ämne, liksom Inget att avundas: vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick  och Alla monster måste dö: gruppresa till Nordkorea - ett reportge av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. 

Jackie och Jimmie Darling

Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg är det bästa och vackraste jag läst - avnjutit - på länge;  ömsint, sorgset och sparsmakat. Huvudpersonerna i boken är en dotter och hennes far.  Jackie har i många år åkt ut till Beckomberga mentalsjukhus för att besöka sin far, Jim eller Jimmie Darling,  som hamnat där efter sjävmordsförsök, alkohol- och narkotikamissbruk. Han lever på samma sätt som han spelar schack, utan att tänka, utan strategi, utan en tanke på framtiden. Läkaren Edvard Winterson förklarar för Jackie att Jim förlorat något som han inte vet vad det är. Det är en känsla som blivit till ett tomrum. Jims mor, Vita, tog livet av sig utan att ta farväl. Hur håller man någon kvar i ljuset som inte vill vara där? Jim tror att det finns en himmel under jorden också. Han tänker avsluta sitt liv själv; han vet precis hur bara inte riktigt när. Han bor i Spanien  och det kommer att ske där.  Jackies mor, Lone, har skilt sig från Jim och  besöker honom sällan på Beckomberga. Hon avskyr sjukhusmiljön. Hon åker i stället iväg och fotograferar i katastrofområden. Porträttet av fadern är genomlyst av kärlek och förståelse.Och rentav respekt. Under någon tid lär Sara Stridsbergs egen far ha varit patient på Beckomberga. Romanen skildrar först och främst Jims och Jackies liv. Jackie möter en riskabel kärlek och får en son, Marion. Marion är fulländad. Han är den ende i familjen som inte är deformerad, säger Jackie. Beckomberga handlar också om sjukhusets historia från 1932 till 1995 när det stängdes. Efter att ha stått tomt i många år ska det nu byggas om till bostäder. Beckomberga och den vackra sjukhusparken var en värld i världen; en trygghet för många. Beckomberga är också berättelsen om den siste patienten, Olof, som bott där hela tiden. Nu ska han möta världen utanför. Hur ska det går för Olof?
Boken tillägnas alla som passerade sjukhusparken under åren 1932 till 1995.

Så snopet!

Nu har jag läst Sara Stridsberg, Beckomberga. Och just som jag skulle kasta mig över bloggen för en utgjutelse var det något som fick mig att slå upp Albert Bonniers förlag och kolla första recensionsdatum. Och, jodå: 5 september! Inte för att jag anser mina boktyckanden vara recensioner, men de är ju någon sorts omdömen så jag antar att man ändå ska respektera recensionsdagen. Så - det blir till att kniiiipa. Trist!