Visar inlägg med etikett En världsomsegling på 366 dagar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett En världsomsegling på 366 dagar. Visa alla inlägg

måndag 7 mars 2016

Enastående!

Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Den s. k. japanska andan skiljde sig markant ifrån de australiensiska fångarnas syn på livet och döden.  Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Han försöker så långt det går att underlätta livet för de utsvultna, sjuka fångarna som misshandlas, torteras och dödas i meningslöst våld. I den japanska armén har soldaterna fått stryk ifrån första början och de fortsätter att slå. När de sedan blir dömda som krigsförbrytare och hängs har de fortfarande inte förstått varför. Flanagan har sett, förstått och förklarar. Alla gör på något sätt sitt arbete; alla har de fått det påtvingat uppifrån. Krigsfångarna, läkaren, lägervakterna och de som för befälet. Flanagan nyanserar skildringen som är förfärlig i krigsdelarna, men han gör inte odjur av japanerna. En lägervakt finns som beskrivs som helt omänsklig och får öknamnet Varanen, men han tillhör dem som fått stryk sedan barnsben. Att bli tillfångatagen är en stor nesa och vittnar om feghet. Japanerna vill dö för sin kejsare. Det är ärofullt. Men det är inte kejsaren som blir hängd för krigsförbrytelserna. Den smala vägen mot norr (titeln är lånad av den japanske haikudiktaren Basho)är inte på långa vägar endast en krigsskildring. Den handlar minst lika mycket om kärlek. Då är spelplatsen Australien. Flanagans roman berättar också om det som händer när de överlevande kommer hem; om svårigheterna att finna sig tillrätta i en tillvaro där ingen kan föreställa sig vad de gått igenom. De har också blivit tillrådda att inte prata om det. Här och där finns fina haikudikter av kända poeter insprängda. Vissa delar av romanen är väldigt  poetiska. Språket är vackert; metaforerna träffande och jag önskar att boken varit min så att jag kunde ha strukit under alla underbart filosofiska formuleringar. Blomman utanpå boken tror jag är en kamelia. Översättningen är gjord av Peter Landelius; förlaget Lind&Co. Missa inte den här underbara boken!
Denna värld av dagg
är bara en värld av dagg -
och ändå


En världsomsegling på 366 dagar
Issa       
Kaosutmaning 2016

tisdag 9 februari 2016

Accabadora = Själamakerskan

Efter att ha läst en understreckare i SvD om förbisedda italienska kvinnliga författare lånade jag hem Själamakerskan av Michela Murgia. Den kom på svenska 2012 i översättning av Barbro Andersson på Brombergs förlag. Vet inte riktigt hur denna utmärkta roman totalt har undgått mig? Bokens tillägnan: "Till min mor. Båda två." Det kommer mig att undra om författaren själv varit ett själabarn, dvs. ett barn som lämnats bort på grund av fattigdom till någon som av ett eller annat skäl inte har något barn. Som det var för Maria i romanen. Hennes mor bytte bort henne mot flera potatisar i soppan - modern hade ju bevars tre döttrar till. Bonaria Urrai är sömmerska, men är född rik. Hon gör Maria till sitt själabarn och alla är nöjda med arrangemanget. Tzia Bonaria är en mycket speciell kvinna; klok och erfaren och hon förstår sig bra på lilla sexåriga Maria. Det finns inte direkt några tidsmarkörer, men jag tror att romanen tar sin början strax efter första världskriget. Platsen är ett litet samhälle på Sardinien. Alla känner alla på gott och ont. Barnen i skolan tycker att det är onödigt att lära sig italienska. De använder ju i alla fall bara sardiska. När Maria blir lite äldre märker hon att tzia Bonaria försvinner ut om nätterna ibland. Maria frågar varför men får inget svar.
När hon uppdagar de rätta förhållandena packar hon sin väska och ger sig av till fastlandet. Romanen ställer frågor om liv och död. Vem har rätt att bestämma?
På Sardinien var dödshjälp tillåtet fram till 1960. Jag tyckte mycket om den här kärva romanen. Den omfattar 180 sidor och är skriven på ett klart och kärnfullt språk som väl stämmer överens med innehållet. Synd att det inte finns fler romaner översatta av Michaela Murgia.
Pappas vingar av Milena Angus tilldrar sig också på Sardinien liksom 
Onda stenar av samma författare.  Nobelpristagaren Gracia Deledda är ännu en författare ifrån Sardinien. Hennes mest kända bok är Elias Portolu.


tisdag 2 februari 2016

Halsbrytande

KUPÉ NR 6 är titeln på finländska Rosa Liksoms förra roman som kom ut 2012 och som jag tyckte väldigt mycket om. 2015 kom hennes halsbrytande samling av 31 stycken kortprosa. Kortprosa definieras som en kort novell så detta får bli punkt nr 39 i Lyrans utmaning Läs en novell: Läs en novell av en finländsk författare. I Sånt är livet rör en sig i Finland mellan Helsingfors i söder och Rovaniemi i norr; hela tiden i samhällets utkanter. Jag citerar lite ifrån bokens baksida: "Nyfamiljer och destruktiva relationer; riksdagsengagemang och alkoholism; arbetslöshet, passion, depression, utanförskap och jaktupplevelser vid ryska gränsen. Eller kanske bara bröllopet som är tänkt att slå alla rekord i flärdfull lyx, men där brudgummen saknas." Den här boken stod inte på tur, men jag råkade börja läsa och så var det klippt. Ibland skrattar jag högt, men sätter omedelbart i halsen. Berättelserna är mycket kärva, osmyckade och burleska ofta präglade  av svart humor. Inga karaktärer är särskilt personliga. De berättar utsnitt ur sina liv. Ett tokigt samhälle med köppalats och nöjeshelveten; postorderbrudar och ensamhet gisslas. Stycket nr 13 handlar om en dotter som kommer hem från Pukarest för att fira sin fars 90 - årsdag. Hon tycker att han ska ha en facebooksida, men det vill inte han. Så det blir katten Pekka som får skylta på FB. Inom kort har han 3203 vänner runt om i världen. Herr Google får översätta åt den gamle och Pekka eftersom de endast kan mäenkieli. De har inte tråkigt mera. Fejsbook håller dem sällskap och nittioåringen berättar i Pekkas ställe om sin jakt på feta råttor bakom bakbordet. Det är roligt och sorgligt. Ensamhet och fejkad intimitet. Och så håller det på. Läs!
Rosa Liksom är författare, filmare, konstnär och serietecknare. 
Läs en novell
Kaosutmaning 2016
En världsomsegling på 366 dagar

måndag 11 januari 2016

Bokbloggsaktivitet

Nu bestämde jag mig! Jag hänger med på En världsomsegling på 366 dagar. Den bokbloggsaktiviteten administreras av JOHANNAS DECKARHÖRNA.
Vi kan välja fritt vilka länder vi seglar till med undantag för Sverige, Storbritannien och USA. Och så ska vi på något sätt fixa ett ställe där andra kan gå in och se vad en läst; naturligtvis med länk till det en skrivit. Hos mig ska en klicka på världskartan till höger. Johanna kommer att göra sammanfattningar då och då. Läs de fullständiga instruktionerna HÄR!
Jag ger mig av på en gång!