Höstens dagar
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är skönt att somna utan önskan
mätt på blommorna och trött på grönskan
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dessfingrar äro obegripligt kalla
i sina drömmar överallt den ser
hur vita flingor oupphörligt falla
Idag kom jag plötsligt att tänka på Edith Södergran. (Det brukar jag inte
göra). I hyllan hittar jag romanen Edith av Ernst Brunner. Oläst.
Alldeles intill står Till fots genom solsystemen. Ediths Södergrans expressionism, Ernst Brunner avhandling om Edith Södergran.
Dags för ett nytt projekt?
Gunnar Tideströms biografi som
kom ut 1949. Han driver tesen att man kan tolka ES:s dikter biografiskt
och att alla hennes problem var psykiska. Det finns skillnader mellan
manliga och kvinnliga södergranforskare och det läggs väldigt stor vikt
vid henne utseende och kropp. Rahikainen tecknar bilden av en mera
robust kvinna som var okonventionell, intresserad av kvinnosaken och
politik. Hon talade ett flertal språk och hennes Raivola var inte alls
så avskuret från omvärlden som tidigare gjorts gällande. Rahikainen
håller för troligt att ES inte alls varit särskilt trevlig utan mera
originell och lite galen. Det är inget dåligt eftermäle i mina ögon. I min egen hylla hittade jag Ernst Brunners doktorsavhandling med den vackra titeln Till fots genom solsystemen. Edith Södergrans expressionism från 1985 (med massor av referenser till Gunnar Tideström).
Inlägg
