Books & Dreams vårbuffé

I vårnumret av Book & Dreams  finns en  omfattande intervju med fantastiska Jenny Nordberg, frilansjournalist, författare och utrikeskorrespondent. Hon har också arbetat på Ekot och skriver kolumner i Svenska Dagbladet. Bland annat. Boken De förklädda flickorna i Kabul har just kommit ut på svenska efter att redan ha gjort ett segertåg i USA och Kanada. I fem år har hon arbetat med boken. Hon har gjort massor av intervjuer med kvinnor i Afghanistan och dessutom läst facklitteratur i ämnet, till exempel

The Creation of Pathriarchy av Gerda Lerner. Jenny Nordberg berättar hur hon av en slump hittade fenomenet basho posh, flickor förklädda till pojkar, när hon gjorde research för en TV - dokumentär 2009. Av sin mentor på New York Times fick hon rådet att skriva ner allt hon såg, hörde och luktade eftersom de första intrycken aldrig kommer igen. Jenny Nordberg har alltid vågat fråga om det hon inte förstår. Egentligen är det själva grävandet som intresserar henne. Skrivandet är en plåga och hon får skriva om allt många gånger. Skillnaden mellan män och kvinnor i Afghanistan är frihet. Det handlar om frihet och förtryck; ekonomisk och politisk makt. De förklädda flickorna i Kabul kom ut på svenska på Internationella kvinnodagen 8 mars.

Omslagsmötet med Susanna Alakoski är lika omfattande intervju. Hon är aktuell med boken April i anhörigsverige, som är en fortsättning på den första biografin, dagboken Oktober i Fattigsverige. Nu tar hon sig an de anhörigas situation; de som är anhöriga till missbrukare. Det är den av hennes böcker som varit jobbigast att skriva. Anhörigsorgen är undanstoppad i en grotta, säger hon. Den är skamlig. Susanna Alaloski var fyra år när familjen flyttade från Vasa i Finland till Ystad. Nu flyger hon fram och tillbaka mellan Sverige och Finland och har god kontakt med sina rötter.

Den tredje längre intervjun handlar om Megan Abbott; en författare som är helt okänd för mig. Hon sägs påminna om Gillian Flynn och skriver mörka berättelser i samma anda som Twin Peaks. Båda föräldrarna var författare och Megan Abbotts examensarbete handlade om crime noir under 40 - och 50 - talen. Efter det satte hon igång att skriva egna romaner. Nu har en av hennes böcker också kommit på svenska. Idén till den hittade Megan Abbott i en tidningsartikel om en 25 - årig hejarklacksledare som inleder en kärlekshistoria med en officer och sedan tar med sina obetydligt yngre elever till vilda fester och förorsakar skandal. Om du vågar tilldrar sig alltså i en mycket amerikansk miljö. Den hyllas av Tana French, David Woodrell och Gillian Flynn. Lite nyfiken blir man.

Så kan man läsa om ett snabbmöte med David Levithan och en ännu snabbare träff med thrillerdebutanten Paula Hawkins, som skrivit Kvinnan på tåget.
Och Crimetime Gotland är något nytt!

På mannens villkor

Man skulle helst inte vilja tro att förhållanden, som dem journalisten Jenny Nordberg beskriver i  
De förklädda flickorna i Kabul, finns. Men det gör de uppenbarligen. Jenny Nordbergs bok är mycket informativ, upprörande och viktig. Hon måste ha ägnat åtskilligt arbete åt den. Hon backar upp sina praktiska erfarenheter med referenser till forskarrapporter och vetenskapliga arbeten. Trots mycket stöd utifrån har det inte hänt mycket i Afghanistan, som ligger i bottenläge på Human Development Index. På  Transparency International´s korruptionsindex ligger Afghanistan längst ner. Det hela börjar med att Jenny Nordberg intervjuar Azita, en kvinnlig parlamentsledamot, och upptäcker att en av hennes flickor är förklädd till pojke. Det höjer familjen anseende i alla avseenden och flickan får några år i frihet. När puberteten inträder blir pojken i all hast flicka igen. Då är det  är slut på friheten i alla bemärkelser eftersom flickan ofta gifts bort ganska snart dessutom. Jenny Nordberg får kontakt med flera sådana här s. k. basha posh. Några av dem är starka och oppositionella och tar striden för att få fortsätta att leva som män. De väljer bort äktenskap och barn. Dessa starka flickor har alla en stöttande fader. Azita arbetar för den fattiga nordvästra del av Afghanistan som hon kommer ifrån. Hennes svärmor var elak mot henne; hennes man slår henne och har dessutom en första hustru och en dotter. Azita kommer till Kabul med familjen. Hon försörjer mannen, som kräver ekonomisk ersättning även när Azita är arbetslös. (Till saken hör att när ett giftermål ingås lovar mannen att försörja sin familj.) När Jenny Nordberg träffar Azitas svärmor berättar denna att det är mannen som ligger bakom Azitas framgångar. 
Azitas egen far hade tänkt sig att hon skulle bli läkare. Men när kriget bröt ut fick han panik och gifte bort Azita med sin obildade brorson. Azita är på det klara med att de ekonomiska förhållandena måste förändras för att kvinnorna också ska få berättigat politiskt inflytande.
Jenny Nordberg har själv problem med att sudda bort ansikte och kropp, inte ta för långa steg, se människor i ansiktet eller gestikulera när hon pratar.  Jag sträckläste De förklädda flickorna i Kabul. Den är så bra.