Visar inlägg med etikett Kriminalromaner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kriminalromaner. Visa alla inlägg

onsdag 13 maj 2015

Mörkt 30-tal

Anna Lihammer fick otroligt fina recensioner av både recensenter och läsare för sin romandebut Medan mörkret faller. Nu kommer uppföljaren Än skyddar natten och arkeologen Anna Lihammer har gjort det igen. Hon har skrivit en mörk, spännande kriminalroman som bygger på historiska fakta och har en fiktiv kriminalhistoria. Carl Hell är kvar och polissystern Maria Gustavsson likaså. Carl Hell arbetar helst tillsammans med Maria Gustavsson. De lider båda av sviterna av det som hände dem i förra boken och nu utsätts de för ytterligare påfrestningar. Båda två drar av olika skäl kollegernas missnöje på sig. Carl Hell är för arrogant och Maria Gustavsson är en kvinna som inte vet sin plats i hierarkin. Deras chefer är mer än lovligt osympatiska. Året är 1935. Nazisterna har förstärkt sin makt i Tyskland. De har skickat en forskningsgrupp till Sverige för att undersöka runstenar som de tror innehåller mystiska budskap som förstärker deras åsikter om ariernas överlägsenhet. En tysk journalist hittas mördad. Mordfallet oroar statspolisen och den svenska och tyska regeringen. Allt talar för att mordutredningen bör hållas så hemlig som möjligt att att man inte bör stöta sig med Tyskland. En tysk man söker sin bror som alltid levt farligt genom att kritisera regimen. En syster hämnas sin bror.Det handlar mycket om syskonrelationer och blodsband; om genus, klass och ras. Anna Lihammer har tänkt sig en serie med radarparet Carl Hell och Maria Gustavsson. Jag hänger definitivt med!
Förlag: HISTORISKA MEDIA

fredag 9 januari 2015

Brottsplats Shetland

I kväll börjar en kriminalserie i STV1 kl 22.00 som baseras på Ann Cleeves romaner med polismästare Jimmy Perez som huvudperson.  Rött stoft (Red bones) ligger till grund för de två första avsnitten. Läs mer HÄR!
Ann Cleeves har även skrivit en serie kriminalromaner med den överviktiga kriminalinspektören Vera Stanhope som protagonist.

måndag 18 augusti 2014

Öga för öga

Hur länge ska män som hatar kvinnor få hålla på att misshandla och våldta? Maria, Alex, Rita och Sonja är fyra välutbildade kvinnor som fått nog av kränkningar mot kvinnofriden - den egna och andras. Rättvisan sviker och eftersom ingen annan gör något  beslutar de sig för att ta saken i egna händer. De läser gamla domar och uppsöker de dömda männen för att göra mot dem precis det som männen gjort mot sina offer. De fyra är välregisserade, smarta och noggrant förberedda. De sprider skräck omkring sig, vilket ju också ingår i bilden. Kanske någon förövare lär sig något på kuppen? Polis och jurister ser snart mönstret och även om det som händer rent principiellt är fel så är det svårt att inte tycka att kvinnorna har fog för sig. Polis, åklagare, en straffrättsprofessor och advokater ger sin syn på händelserna. Enligt straffrätten är det staten som för talan mot förövaren - inte offret. Det är frågan om straff - inte hämnd. Att få ge igen är en oerhörd drivkraft, säger Katarina Wennstam, som studerat massor av brottmål som kriminalreporter. De fyra kvinnorna är noga med att inte gå till överdrift. De ska aldrig döda. Endast vedergälla. Men - så händer det saker utanför deras kontroll. Och en utav dem blir gripen. Det är intressant diskussionsmaterial Katarina Wennstam presenterar i sin senaste kriminalroman Skuggorna (Albert Bonniers förlag 2014). Hur skulle samhället fungera om alla tog lagen i egna händer? Är de fyra kvinnorna något annat än en grupp terrorister? Hur fungerar rättvisan? Scenväxlingarna är snabba. Man får insyn i de olika yrkesgruppernas sätt att arbeta och skriker nej! när en viktig liten tipslapp försvinner med en del annat i dokumentförstöraren hos polisen.
Det finns mycket att göra på området. Katarina Wennstam har skrivit om ämnet i många år. Men det tycks behövas att frågan hålls aktuell och lyfts upp oavbrutet. Fortfarande blir flickorna/kvinnorna offer dubbelt upp i den här sortens mål; att först bli brottsoffer och sedan gå igenom allt på nytt i den rättsliga processen och ibland också bli ifrågasatta.
Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat.

onsdag 30 juli 2014

I skuggan av blåregnet

Ett uråldrigt blåregn (det som syns på bilden har ännu inte vuxit ur barnskorna) har en central plats i Skuggspel av Pierre Magnan. Den kom ut 1984 på Bra böcker pocket och är översatt av Sonja Berg PleijelPlatsen är Sisteron i bergstrakterna i Provence. Det är den miljö Pierre Magnan vanligen väljer i sina mycket spännande kriminalromaner. Den ingår organiskt i själva spänningen. I Skuggspel är den romantiske kommissarie Laviolette på konvalecens efter en ljumskbråcksoperation i sin sommarstuga i närheten av Sisteron. Under en friluftsteaterföreställning en julikväll begås ett mord. Laviolette blir mer eller mindre motvilligt indragen i utredningen. Ännu ett mord begås och så ett till. Laviolette blir alltmer fängslad av hela den märkliga historien som visar sig ha  sina rötter i händelser under andra världskriget. Någon har ruvat på hämnd under trettio år. Men vem är denne någon? Spåren leder än hit än dit och inte förrän alldeles i slutet av romanen får man svaret. Rasslandet i blåregnet och doften från blomklasarna är vad Rogeraine Gobert noterar där hon ligger ensam i sitt rum i det stora ödsliga huset;  förlamad i benen och med alla sinnen på helspänn i väntan på mördaren med en blank engelsk armépistol som enda sällskap.

söndag 27 juli 2014

Dagens sommarvärd: Åsa Larsson

Dagens sommarvärd i Sommar i P1, Åsa Larsson, är skattejurist och författare. Hon växte upp i Kiruna och bor nu i Mariefred. Hon berättar om sina föräldrar och morföräldrar och deras kamp mot Jante-lagen och den stränga religiositeten i Tornedalen. Modern möter den stora kärleken i en annan kvinna. Åsa Larsson blir frälst och ber till Gud att modern måtte frälsas från sin sjukdom. Vidare om den tidiga läsningen och faderns förbud mot skräplitteratur som Enid Blyton. Men hemma hos väninnan Anna - Lena kan flickorna frossa i Harlequinböcker och Vita biblioteket. Hon talar om sig själv i tredje person, Författarinnan, med flera delpersonligheter med rosetter på svansarna. På höga deckardrottningklackar åker hon till Paris och håller en bok i handen mot sin rädsla och upplever ensamheten på hotellrum. Och så vidare. Intressant.
I sommarbokhyllan hittar jag Solstorm, Åsa Larssons prisbelönta debut från 2003 och Tills dess din vrede upphör- titeln är ett citat från Jobs bok i GT - kom 2008 och har också kammaråklagare Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella i huvudrollerna. Åsa Larssons deckare utspelas i och om kring
författarens hemtrakter Kiruna.  
Till offer åt Molok, Åsa Larssons senaste deckare, fick Svenska deckarakademiens Pris för årets bästa svenska deckare 2012.

tisdag 8 juli 2014

Utgallrat

Igår besökte jag ett bibliotek som placerat sina utgallrade böcker precis utanför ingången. Jag försökte gå förbi med högburet huvud, men skymtade ett välkänt namn i ögonvrån:  Carina Burman. Sedan var det kört.Tre titlar 10 kr. Billigare kan det inte bli, men det löser ju inte platsfrågan. Snart måste jag dessutom upprätta en Burman - hörna i hyllan. Babylons gator; ett Londonmysterium kom ut 2004 och är en kriminalroman i historisk miljö med en myckenhet litteraturhistoria i. 1800 - talsförfattarinnan Euthanasia Bondeson agerar detektiv. Året är 1851.

Vit som marmor; ett romerskt mysterium kom ut 2006. Euthanasia Bondeson löser problem i Rom.
Latin, arkeologi och italiensk mat är de stora intressena just nu. Året är 1852 och EB rör sig bland svenska konstnärer och arkeologer i den eviga staden.
I tredje romanen om Euthanasia Bondeson, 
Hästen från Porten; ett österländskt äventyr, 2008,  kommer EB från den syriska öknen till Konstantinopel, staden som ligger mellan öst och väst. Hon har ett försvinnande att utreda. Året är 1853. EB möter egendomliga resenärer, besvärliga poliser och hjälpsamma haremsdamer.
Samtliga titlar är utgivna på Albert Bonniers förlag.

torsdag 3 juli 2014

Mycket välgjort och spännande

Jørn Lier Horst, född 1970, arbetar som utredare hos polisen i Vestfold. Det var efter att han blivit anklagad för att ha manipulerat bevismaterial som han skrev Jakthundarna.
2013 fick han Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman eller -novellsamling. Glasnyckeln delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för en bok av en dansk, finländsk, isländsk, norsk eller svensk författare. Far och dotter arbetar med var sitt mordfall. William Wisting är utredare hos polisen och arbetar med ett 17 år gammalt mord när han plötsligt blir avstängd från sitt arbete. Naturligtvis fortsätter han ändå.
Dottern Line är journalist och arbetar med ett nyligen begånget mord. Farfar, som är pensionerad läkare deltar också i arbetet.
En stund blir man riktigt orolig att det skulle kunna finnas skäl att stänga av den sympatiske arbetsnarkomanen William Wisting. Man har också anledning att fundera över hur utredningsarbete förhåller sig till frågan om ansvar.
Jag läser gärna mer av Jørn Lier Horst

tisdag 22 april 2014

Infernaliskt!

Kommissarie Carl Hell, polis i Anna Lihammers skönlitterära debut, spänningsromanen Medan mörkret faller, är en arrogant och föga omtyckt man som går sin egen väg. Han verkar lovande tycker jag. När han skickas på ett känsligt uppdrag till Uppsala väljer han som medhjälpare en polissyster, Maria Gustavsson, vilket ytterligare retar upp sysslolösa poliser. Det ryktas om Carl Hell att han är rik och av fin familj. Maria är hans socialistiska motsats. Lite Lynley/Havers - varning? 
Så tyckte jag när jag just påbörjat min planerade påskläsning. Medan mörkret faller är en mycket tänkvärd kriminalroman som innehåller historiska fakta om en egendomlig tid i Sveriges historia. Under 30-talet bedrevs rasbiologisk forskning, man tvångssteriliserade och gjorde  experiment med psykiskt sjuka för att utreda hur deras hjärnor fungerade. Respekten för människoliv lämnas därhän i jakten på forskningsresultat. Och etiken när det gäller döda kroppar är obefintlig. Medan mörkret faller tilldrar sig företrädesvis på Karolinska institutet i Stockholm och Anatomiska institutionen i Uppsala. 
Anna Lihammer född 1973, är fil. dr i historisk arkeologi. Hon har skrivit en mycket spännande roman som därtill förmedlar kunskaper och ställer etiska och moraliska frågor. Anna Lihammer har tänkt sig en serie med kommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Det ska bli intressant att följa dem vidare. Maria Gustavsson har kommit så långt i slutet av boken att hon ger sin chef en riktig utskällning. Och han nedlåter sig till att svara med en utstuderad elakhet... Jag rekommenderar tveklöst Medan mörkret faller!

fredag 20 december 2013

Nya mord i Hagfors



En rad märkliga mordbränder skakar Hagfors. Petra Wilander, polis, och Magdalena Hansson, energisk journalist på Värmlandsbladet, blir djupt inblandade. Liksom i Ninni Schulmans första roman, Flickan med snö i håret, förs handlingen i 
Pojken som slutade gråta framåt genom en sorts växelsång mellan Petra och Magdalena. 
Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. Det finns också kursiverade avsnitt där offret (förstår man så småningom) berättar sin historia. 
Tonårens ensamhet och vuxenblivandets svårigheter är ett viktigt motiv i Pojken som slutade gråta.
Kärleksbekymmer, känslan av att vara annorlunda och drogproblem drabbar oavsett föräldrarnas klass- och yrkestillhörighet. Föräldraskap är ett annat motiv. Ninni Schulman är lyhörd för hur svårt det kan vara att vara förälder.
Jag tycker att Pojken som slutade gråta är en välskriven och spännande kriminalroman.
Alla dras med sina speciella svårigheter i livet. Det gäller att i görligaste mån få ihop privatliv med yrkesliv. Ingen vet vad som rör sig i någon annans innersta även om det gäller någon man tror sig känna väl. Det får Hagforsborna erfara med råge.


måndag 9 september 2013

Ossett noir

David Peace föddes i Ossett West Yorkshire 1967.
Under en lång tid bodde han i Tokyo och under den tiden skrev han en rad kriminalromaner som fick samlingsnamnet Yorkshirekvartetten.
Första delen har fick titeln 1974; sedan kommer 1977, 1980 och 1983. De kom ut i England under åren 1999 . 2002 men det är först nu de översatts till svenska av Rebecca Alsberg och kommit ut på Modernista förlag. Grattis Modernista!
Del tre har precis kommit ut.
Om Tokyo år noll skrev jag SÅ HÄR
1974 tilldrar sig i ett trist, grått, vått Ossett strax före jul.
Den unge Edmund Dunford är kriminalreporter på Yorkshire Post och han ska nu skriva om en liten mördad flicka. Han inser snart att han bara skrapar på ytan. Alltså börjar han rota och dra i alla smutsiga trådar och sjunker allt djupare i dyn, bokstavligen och bildligen.
Han blir som besatt, kör över sina chefer och ger sig på topparna i samhället. Naturligtvis straffar det sig. Edmund Dunford får den ene efter den andre emot sig och missar sina karriärchanser. Många inser att han har alldeles rätt, men mot de besuttna och inflytelserika står man sig slätt. De flesta har resignerat. Men inte tjurskallen Edmund Dunford. I det liknar han inspektör Munami i Tokyo år noll.
Det är ett skitigt och fult samhälle; korrumperat, hänsynslöst och våldsamt Vad betyder väl ett litet människoliv när stora pengar står på spel? David Peace tar ofta avstamp i verkliga brott. Så också här.
1974 är en apokalyptisk och hypnotisk berättelse som sätter hullingförsedda krokar i en. Man kommer inte loss. Jag vet ingen som skriver som David Peace. Några gånger hoppade jag emellertid över korta stycken när jag känner att det blev för mycket för mig. Jag har reserverat 1977 och 1980 på biblioteket.

torsdag 8 augusti 2013

En ovanligt torr sommar

Peter Robinson 
En ovanligt torr sommar 2001  (In a dry Season 1999)
Övers.: Annika Preis
bokförlaget minotaur

En ovanligt torr sommar har stått i min hylla i många år. Jag har försökt läsa gång på gång men aldrig kommit långt. Förrän nu - denna ovanligt torra sommar. Och jag kommer på att Detective Chief Inspector Alan Banks har jag ju träffat tidigare. Liksom Detective Sergeant Annie Cabbot. 
I TV - serien Banks. 
I En ovanligt torr sommar reder de ut ett skelettfynd i leran i en by, Hobb´s End, som sedan fyrtio år varit satt under vatten men torrlagts under den torra sommaren.
Alan Banks är inte chefens favorit och han misstänker att han skickas iväg på ett trist uppdrag långt borta, men eftersom Banks mest utmärkande drag är hans nyfikenhet så ger han sig iväg.
Författarinnan Gwen Stapleton har tidigare bott i byn och har skrivit om vad som hände under åren 1941 - 1945. Hon berättar om en tid då man dansade jitterbugg, hade ransoneringskort, skickade ut stadsjäntor till att arbeta på landet, s. k. Land Girls och amerikanska soldater.
Miljön är den fiktiva staden Eavesvale i Yorkshire Dales.
Peter Robinson är engelsmannen som bor i Toronto men delar sin tid mellan Kanada och Yorkshire där han föddes 1950.
Han har fått mängder av priser för sina deckare, bl. a. Martin Beck - award 2011 och Svenska deckarakademiens pris 2012.
Den tjugonde boken om DCI Banks har den svenska titeln 
I mörkrets skugga 2013.

fredag 26 juli 2013

Kvällsnyckel till Hum. B.

MARIA LANG
En skugga blott! 1952. 2013
Norstedts förlag

Hur kul är det att komma hem från åtta veckor i Kairo och
1/ inte bli mött på Arlanda av sin älskade man
2/ komma hem till en mörk och tyst våning
3/ hitta främmande damunderkläder utspridda på den äktenskapliga sängen
4/ upptäcka en död kvinna i sitt badkar
Naturligtvis måste den skärrade Puck Bure omedelbart tillkalla den trygge, blåögde kriminalkommissarien och gode vännen Christer Wijk.
Det blir en kinkig utredning. Spåren pekar än hit än dit. 
Flera  misstänkta saknar alibi.
Det visar sig att ingen egentligen riktigt känner den döda.
Till råga på allt begås ännu ett mord som är ännu mer förbryllande.
Humanistiska Biblioteket vid Stockholms högskola är händelsernas centrum.
Alla miljöer är autentiska (så gott som) medan personerna (utom en) är fiktiva, enligt författaren själv.
Maria Lang är påtagligt intresserad av vackra män, kvinnlig utstyrsel och litteraturvetenskap.
Hon doktorerade 1946 vid Stockholms Högskola på Pontus Wikner som vitter författare.
Trivsam sommarläsning om någon frågar mig.

lördag 20 juli 2013

Lucy Flys berättelse

Susanna Jones 
föddes i Hull liksom huvudpersonen i Jordskalvsfågeln, Lucy Fly, 
Jordskalvsfågeln är Susanna Jones debutroman från 2003, en psykologisk thriller som tilldrar sig i Tokyo. Man märker tydligt att författaren är väl förtrogen med japansk kultur och storstadslivet i Tokyo. Romanen är full av iakttagelser av japanskt liv  och japanska sedvänjor. Lucy trivs med sitt nya land och är öppen för det hon behöver lära sig och anpassa sig till.
Historien berättas mestadels i jag - form, men ibland tar tredje person över.
Lucy Fly blir en dag hämtad av polisen från sitt arbete som översättare. Hon är inte helt förvånad, för hennes bästa väninna och landsmaninna, Lily Bridges, har hittats mördad. Polisen anser att Lucy har motiv, men Lucy har bestämt sig för att inte säga något förrän hon minns precis vad som hände. Under tiden avslöjas Lucys förhistoria, hennes familjeförhållanden, relationen till pojkvännen och hur det kom sig att hon hamnade i Japan.
Jordskalvsfågeln är en gåtfull historia skriven med ett poetiskt språk.  
Den är spännande och välskriven och jag ger ett särskilt plus för miljöbeskrivningen. 

 

torsdag 18 juli 2013

Steg i natten


John Dickson Carr (1906 - 1977), Någon går därute (1930). 
Även utgiven med titeln Steg i natten.
John Dickson Carr var det - låsta- rummet - mysteriets mästare. 
Han var samtida med Agatha Christie och Ellery Queen. Dessa tre var de stora deckarförfattarna under 30- och 40- talen och in på 50 -talet.  
JDC skrev under flera pseudonymer, bl. a. Carter Dickson.
Hans första alster var inspirerade av skräckromanen medan det historiska intresset tog över i de senare. Någon går därute var hans första deckare. Den kom ut 1930 och tilldrar sig i Paris 1927.
Problemlösare är Henri Bencolin; en skarpsinnig, intelligent och belevad man som aldrig höjer rösten. Det behöver han inte. Vid sin sida har han en ung amerikan som hela tiden förblir gåtfullt anonym trots att det är han som är berättaren. En expert på psykiatri och neurologi , dr Grafenstein, blir ett värdefullt bollplank i utredningen av den förbryllande historien om två mord i ett slutet rum. Rika, stiliga, farliga män; bildsköna, lastbara kvinnor; jazz, droger, olagliga spel och narkotikasmuggling är vanskliga ingredienser i den här välskrivna kriminalromanen.
De litterära referenserna är många; Alice i Underlandet spelar en betydande roll. JDC frambesvärjer skickligt obehagliga stämningar, skriver bra dialoger och är omsorgsfull i personbeskrivningarna.
Någon går därute är utmärkt läsning i sommarnatten...


fredag 12 juli 2013

Kalla kårar i juli

Hon lyckades redan i första försöket, Alex Marwood, (pseud. för Serena Mackesy,  krönikör i The Independent). Onda flickor är en mycket bra kriminalroman som får det att krypa i hårrötterna mer än en gång
Två 11- åriga flickor möts vid ett enda katastrofalt tillfälle 1986.
Tjugofem år senare korsas deras vägar på nytt. Den ena är städledare för ett arbetslag på nöjesparken Funnyland medan den andra har haft mera tur i livet och blivit en ganska uppburen journalist. Ingen utav dem vill egentligen kännas vid den andra men omständigheterna gör att de tvingas till förnyade möten. Ingen utav dem har någonsin berättat om sitt förflutna - inte ens för respektive äkta man.
Berättelsen är uppdelad i två tidsplan som varvas. Det är först mot slutet av boken som man får full klarighet i det hemska som hände 1986. Och då inställer sig genast frågan: Kan man skuldbelägga och straffa två så unga människor? 
Är inte deras brott snarare ett utslag av tillståndet i samhället?
Nu har det begåtts en rad kvinnomord i den lilla trista kusthålan Whitmouth 
Länge tror man att det är den snokande s. k. råttmannen som är den skyldige. Man rentav önskar att det ska vara det och att han åker fast fortare än kvickt och får sitt mycket stränga straff. Men - tji! vad man bedrar sig..
Ett par gånger tänkte jag att berättelsen var något lite förutsägbar, men slutet är mycket överraskande och en riktig fullträff. 
Alex Marwood beskriver stilsäkert sitt persongalleri, ruffa miljöer, mörka ensliga, ekande återvändsgränder, smygande steg,; klasskillnader, sociala strukturer och obarmhärtiga mediadrev. 
Lite korrekturläsning hade emellertid inte varit fel. Till exempel är det ju bra att använda rätt pronomen. Men det är mera irriterande petitesser.
Jag ser verkligen fram emot nya titlar av Alex Marwood.
Övers.: Carla Wiberg
Modernista förlag

lördag 22 juni 2013

Tja...

Inte förrän nu har jag läst Johan Theorins deckare Blodläge från 2010.
Skumtimmen (2007) och Nattfåk (2008) tyckte jag var utmärkt bra.
Men Blodläge är inte mycket till deckare, egentligen. Den verkar lite halvhjärtad.
Alltför stort utrymme ägnas åt älvor och troll. Älvorna håller till på Alvaret och trollen i det övergivna stenbrottet. Och det är väl gott och väl. Jag har inget emot folktro och folksägner, men i Blodläge försvinner bitvis själva kriminalhistorien.
Blodläge tilldrar sig 1998 på Öland på våren. Porrkungen Jerry Morner som bor i Kristianstad i en ruffig lägenhet vid järnvägsstationen anropar sin son Per och ber om hjälp. Hans inspelningsstudion i Småland utsätts för mordbrand och man hittar så småningom två skelett. Vilka är de? Var finns Jerrys närmaste medarbetare? Var finns den förmögenhet Jerry borde ha efter alla dessa år i en lukrativ bransch?
Allting är verkligen mycket skumt. Jerry själv är slagrörd och har svårt att tala.
Per har också andra personliga problem som kräver hans uppmärksamhet och närvaro. Fadern tar han i princip avstånd ifrån, men han vill ändå¨visa honom att det finns andra värden än pengar i världen.
Blodläge är trots allt en sympatisk roman. Den är välskriven och jag tycker om miljöskildringen medan personskildringen känns obearbetad. 
Johan Theorells korta, koncisa rubriker som har något att lära ut tilltalar mig liksom Gerlof Davidsson, 80 +,  som man träffat redan i de tidigare romanerna. 
I Blodläge känns han väldigt skör, men positivt är att han ändå flyttar ifrån sitt äldreboende tillbaka sin gamla stuga ...
Skumtimmen - höst; Nattfåk - vinter; Blodläge - vår.
I oktober kommer Rörgast som tilldrar sig på sommaren,

måndag 11 mars 2013

Langs debut

Maria Langs debutroman, Mördaren ljuger inte ensam, kom 1949.
Dagmar Lange (1914 - 1991)  var litteraturvetare, lektor och deckarförfattare.
Jag har inte läst så mycket av Maria Lang och definitivt inte denna förrän nu.
Och jag blev glatt överraskad. Ett och annat begrepp känns föråldrat och Puck Ekstedt är lite väl klämkäck och hurtig men på det stora hela tycker jag att romanen håller. Och den är mycket välskriven.
Bergslagsmiljön är kärleksfullt skildrad. Författarinnan är mån om sina manliga karaktärer. Kvinnorna är vackra och nyckfulla - på något undantag när.
Morden äger rum på en ö i en sjö i Bergslagen. Miljön är alltså begränsad och antalet inblandade är ursprungligen tio. Kommissarie Christer Wijk, skärpt och elegant, har liknats vid lord Peter Wimsey.
Maria Lang själv  har vissa likheter med Agatha Christie. 
Ett plus är personförteckningen i början av boken.

tisdag 26 februari 2013

"I mörkaste Småland"

Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en annorlunda kriminalroman.
David Flygare återvänder från sina filosofistudier i Stockholm till det lilla småländska Dalen på uppmaning av vännen Lucas, som "har något på gång". Det är upptakten till en räcka händelser som börjar förhållandevis oskyldigt och sedan eskalerar till rena katastrofen.
I händelsernas centrum står ett mystiskt ödehus i skogen som ingen mer än Lucas, David och fyra av deras barndomsvänner tycks känna till. 
Alla upplever en speciell stämning i och omkring huset som susar av hemlighetsfulla viskningar. Någonstans i den svarta skogen omkring huset går någon sorts osynlig gräns. Christoffer Carlsson är skicklig i sitt sätt att suggerera fram den oroande stämningen. I vissa lägen påminner han om John Ajvide Lindqvist och Johan Theorin.
Dalen beskrivs också väldigt bra; det lilla samhället där alla håller reda på varandra och där ingenting verkar hända.
David lever dubbelliv - ett i hemmet med mamma, pappa och bror och ett annat med gänget och deras aktiviteter som växlar mellan helt vanliga ungdomsförehavanden och kriminella vuxensysselsättningar.
Det dröjer inte så länge innan händelserna glider dem ur händerna. De börjar bli misstänksamma mot varandra och irritationen stiger i takt med paniken.
Det är David som ser tillbaka och berättar hela historien.
Den enögda kaninen är en riktig bladvändare.
Jag tänker läsa Christoffer Carlssons första roman, Fallet Vincent Francke, också.

lördag 23 februari 2013

Gamache. 2

Jag fortsätter med Louise Pennys kriminalromaner om den lilla kanadensiska byn Three Pines och den karismatiske, kloke, balanserade kommissarie Armand Gamache.
Nu är det jul i Thre Pines. Konstnärsparet Clara och Peter Morrow förbereder vällustigt julen precis som de flesta andra i byn. Clara saknar Jane Neal som nu varit död i ett år.
Chefen för frivilliga brandkåren, Ruth Zardo, har kommit ut med en ny diktsamling; bokhandlaren Myrna som är större än sin lilla röda bil, älskar sina böcker och fortsätter att göra voluminösa blomsteruppsatser.
Byn är sig ganska lik från Mörkt motiv. Invånarantalet är något decimerat, men å andra sidan har det flyttat in en familj som sticker ut mer än lite. 
Byborna håller sig på sin kant.
Julen upptar de första 75 sidorna i Nådastöt. Först därefter träder Gamache och hans personal in på scenen. Och då har de två egendomliga mord att utreda.
Precis som i Mörkt motiv finns här många litterära referenser. W H Auden är fortfarande en favorit.
Margaret Atwood och Yeats är ett par andra. Och Leonard Cohen!
Louise Penny är en omsorgsfull författare. Hon är en god psykolog och människoskildrare. Inget är svart - vitt. Skuggorna och nyanserna finns med.
Inom kort kommer Gamache. 3, Den grymmaste månaden

torsdag 21 februari 2013

Mörkt motiv

Det här är något utöver det vanliga!
Poliskommissarie Armand Gamache är huvudperson i Louise Pennys kriminalromaner från Kanada, närmare bestämt Three Pines i närheten av Montreal.
Den första av dem är Mörkt motiv (Still Life, 2006).
Hela Three Pines är fullt av originella personligheter och Louise Penny beskriver dem omsorgsfullt och med psykologisk trovärdighet. 
Här finns också värme, humor och mänskligt liv. Och litterära referenser!
Kommissarie Gamache är rutinerad och vet mycket om den mänskliga naturen. Han är kontrollerad och vänlig och får alla att känna sig sedda. Om han talar med någon har de hela hans uppmärksamhet. Alla beundrar och ser upp till Gamache - inte minst hans närmaste man, Jean - Guy Beauvoir, och den nyutexaminerade unga Yvette Nichol som är väldigt karriärsugen. Hon vill dessutom gärna visa sin far att hon duger. I Mörkt motiv arbetar de med att lösa fallet med den döda f.d. läraren Jane Neal. Hon har hittats död på sitt promenadstråk, skjuten med någonting. Men var finns hennes ständige följeslagare, den lilla hunden?
Ingen har egentligen varit inne i Jane Neals hus om man undantar köket.
Och ingen har tidigare fått se hennes målningar. Men nu hade hon just övertalats att lämna en till en utställning
Är det ett vådaskott? Det finns många jägare i trakten. Och bågskyttar. 
Eller kan någon velat se Jane Neal död? 

Tomas Bolme är en suverän uppläsare som gör rättvisa och karaktär åt alla färgstarka personer i Three Pines utan att själv ta över

Louise Pennys website