Visar inlägg med etikett Romantiken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Romantiken. Visa alla inlägg

fredag 4 juli 2014

Mad, bad and dangerous to know

"Mad, bad, and dangerous to know". Så karaktäriserade Lady Lamb, hustru till Sir Percival Lamb,  Lord Byron. I likhet med många andra kvinnor, gifta som ogifta" var hon villig att offra en hel del för honom. Nu var det så att hon egentlige  älskade sin man väldigt mycket så valet blir ett smärtsamt dilemma för henne. I Mannen, hustrun & Lord Byron (1912) berättar Mathilda Malinng hela historien om paret Lamb och Lord Byron.
George Gordon Byron föddes 1788 i London och dog 1824 i Grekland. Fadern dog när George var tre år. Modern var milt uttryckt ambivalent och sonen hatade henne. Hans stora sorg i livet var klumpfoten. Den gjorde att han tog sig bäst upp på häst eller simmande. Lord Byron hann med det otroliga under sitt korta liv.  Genom ett par oväntade dödsfall i familjen kom han i åtnjutande av såväl titeln baron som familjeförmögenheten. Under sin tidiga ungdom reste han runt i Europa i två år.  1812 när Lord Byron är 24 år gammal kommer de två första delarna av Childe Harold´s Pilgrimage ut och Lord Byron blir berömd över en natt. En poetisk reseskildring var något nytt. Lord Byron blev vår första moderna celebritet. Senare kommer två delar reseberättelser till. Han reser i Spanien, Portugal, Belgien, Schweiz, Grekland och Italien. Han besöker krigshärdar (Waterloo, t. ex.);han beskriver respektive länders seder och bruk och han berättar om alla sina exotiska äventyr. Vart han än kommer blir det uppståndelse.  Till slut ger Lord Byron också upp försöket att övertyga läsarna om att Childe Harold inte var lika med Lord Byron. Lord Byron, Keats och Shelley var de tre stora romantikerna.  Gunnar Harding skriver väldigt bra om Childe Harold´s Pilgrimage i En katedral av färgat glas.
Den lilla läckra boken i grönt och guld på bilden har jag hittat på något loppis dock icke i år.

måndag 5 december 2011

Outsidern Stagnelius

Erik Johan Stagnelius dog ung - bara 29 år.
Hans korta liv är i långa stycken en gåta för eftervärlden liksom den egentliga dödsorsaken.
Stagnelius´diktning är också gåtfull; tragisk och romantisk.

Så här skriver Göran Hägg i Den svenska litteraturen (1996)
"...som poetisk stjärna är han fullt i klass med dåtida europeiska storheter som Coleridge, Keats och Shelley på engelska, Hölderlin och Novalis på tyska eller Leopardi på italienska".


I år har Stagnelius´ Samlade verk kommit ut på Atlantis förlag i fem band.

Under december kommer också pocketutgåvan.

Den sätter jag på önskelistan!


Sällskapet Stagnelii Vänners hemsida hittade jag bland annat:


Endymion

Skön, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så ljuft i Månans strålar.
Nattens ångande vindar
Fläkta hans lockiga hår.
Stum, med smäktande blick och våta kinde
Honom Delia ser från eterns höjder;
Nu ur strålande charen
Sväfvar hon darrande ned.
Och af klarare ljus, vid hennes ankomst,
Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
Utan förerska spannet
Trafvar i silfrade moln.
Herden sofver i ro: elysiskt glimma
I hans krusiga hår Gudinnans tårar.
På hans blomstrande läppar
Brinner dess himmelska kyss.
Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Rosenkransade Brud på saffransbädden
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm.
När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.