1. Anne Swärd, Vera
Huvudperson i romanen är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom.
Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!
Året 1867 rådde hungersnöd och arbetslöshet i Finland. Marja och hennes två barn ger sig iväg från det lilla hemmet i Korpela och lämnar den döende mannen åt sitt öde. Marja tänker sig att gå till Petersburg där hon tror att det finns mat.
Vinter är kall och obarmhärtig. Dödens färg är vit.
3. Emily Fridlung, Vargarnas historia
Femtonåriga Linda bor med sina föräldrar i de skogiga delarna av nordvästra Minnesota. Hon kallas Miffot och kommunisten i skolan. En dag träffar hon den unga kvinnan Patra, hennes man Leo och deras son Paul. Linda blir god vän med dem, men anar så småningom att något inte står rätt till. Romanen är Emily Fridlunds debut och hon fanns med på årets Bookerpris - lista
En annorlunda bok om att vara invandrare. Nahid är dödssjuk och besviken på livet. Hon hade så många drömmar men har fått så lite att hon inget har att ge. Detta går ut över dottern Aram, som har en del att förebrå föräldragenerationen men ändå ser den som brobyggare. Men det finns ändå något som Nahid och Aram till slut kan glädja sig åt gemensamt.
5. Milena Michiko Flasar, Jag kallade honom Slipsen
Två män sitter på var sin bänk mitt emot varandra i en park i Tokyo. Den ene är en s. k. hikikomori, det vill säga en som bor hemma hos föräldrarna och inte studerar, inte arbetar och inte går ut. Men en dag har Hiro alltså gått till parken och där sitter kontoristen Teri Ohara med sin läderportfölj och matsäck. Han har förlorat sitt arbete, men vill inte berätta det för sin fru. De blir sakta men säkert vänner och talar med varandra om det som är svårast i livet.
Inlägg
