söndag 30 januari 2011

Nattfåken i Crithin Gifford

The Woman in Black, SUSAN HILLs
första spökhistoria Vintage Books 1998.
"Heartstoppingly chilling" säger Daily Express. Och visst, i ett par passager var det gastkramande, helt enkelt. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare.
Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare.
Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb.
Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum. Och att se den lilla trofasta hunden Spider ömsom morra långt nerifrån magen ömsom bli stel av skräck - man vet inte vilket som är värst. Och den svarta damen själv visar sig allra först vid Mrs Drublows grav, men hon återkommer sedan. Hennes uppsåt kanske inte är alldeles gott...
Ändå kan jag tycka att THE SMALL HAND var snäppet bättre, mera komplicerad och arbetad.
Men givetvis ska man läsa båda.
Jag fortsätter oförtrutet med The Mist in the Mirror.

fredag 28 januari 2011

Dansen genom skuggornas rike

Kristofer Uppdal, 1878-1961, norsk arbetarförfattare skrev romaner och lyrik.
Han föddes i Nord - Tröndelag och skrev på landsmål.
Dansen genom skuggornas rike är en serie om tio romaner. Titelromanen är översatt av Stig och Majt Sjödin. Den handlar om rallarlivet och arbetarrörelsens framväxt.
Kristofer Uppdal hade egna erfarenheter av rallarlivet, gruvarbete och som
fackföreningsman

Det vackra omslaget - är det ett fiskskelett, en husaruniform, en tunnelbanekarta eller ett träd? -
är gjort av Erik Palmquist.
Dansen genom skuggornas rike ingår i serien Folket i Bilds världsbibliotek

tisdag 25 januari 2011

Det började i Tyringe

Författarna Artur Lundkvist (född 1906 i Oderljunga; död i Solna 1991) och
Gay Glans (1951) tog båda avstamp i Tyringe för ett språng ut i världen. Och av samma skäl. För trångt. För inskränkt.
Artur Lundkvists skriver om detta bl. a. i Självporträtt av en drömmare med öppna ögon (1966).
Gay Glans´självbiografiska böcker heter Nils Holgersson landade aldrig på Finjasjön (Öraholma förlag 2005) och Så satan heller:
i skuggan av en blivande världsstjärna (Öraholma 2010).
Gay Glans är lillebror till den berömde hinderlöparen Dan Glans, som var faderns favorit. Fadern var kommunist och vegetarian och varken rökte eller drack. Ingen av föräldrarna ägnade sig speciellt mycket åt barnen eller svarade på deras frågor. Gay Glans skriver välformulerat och med välgörande distans om sin uppväxt i Tyringe.
I hans bok kan man också läsa om Artur Lundkvists syster Hildegard. Gay minns att hon genom uppoffrande arbete räddade sin dotters familj, medan brodern, Artur Lundkvist, endast hade nedsättande ord att säga om henne. Inte heller kom han till hennes begravning. Tala om att stå i skuggan av någon med världsrykte!
Artur Lundkvist kom så småningom in i Svenska Akademien trots att han saknade akademisk utbildning. Med hjälp av ordböcker lärde han sig engelska, franska och spanska.Artur Lundkvists förmåga att identifiera och introducera litterära begåvningar från olika delar av världen saknar motstycke. Flera av hans "fynd" fick senare Nobelpriset i litteratur.
Välkommen till HAGSTAD Artur Lundkvists födelsehem i Oderljunga

Madama Butterfly

Madame Butterfly av Giacomo Puccini på Malmö opera.
Föreställningen lutar sig tungt mot Madama Butterfly själv, Cio-Cio-San, som sjungs av Kyunghae Kang och hennes kammar- jungfru Suzuki, Malmöoperans egen Emma Lyrén.
De effektfulla svarta figuranterna (medlemmar ur Malmöflickorna) som glider över scenen fyller flera funktioner. Scenografin är sparsmakad och elegant. Det man saknar i programmet är en förklaring till de textremsor med japanska tecken som då och då glider fram. I dagens tidning reds det hela ut med hjälp av Catarina Ek på Malmö opera. Det rör sig om fyra haikudikter.
I engelsk översättning som följer:

Spring has departed;
Where has it gone,
The moored boat?

The bright autumn moon;
From the dark places,
The voice of insects

The falling blossom
Appears to rejoin the branch,
Oh! A butterfly

The temple,
That lets me take a short-cut through,
A spring butterfly

Den vackra affischen är gjord av Pia Lindgren och Anne Namba.

måndag 24 januari 2011

Jane Auer Bowles

Från början var det Jane Bowles (1917 - 1973) som var författaren i familjen.
Paul Bowles var egentligen kompositör. Han hade studerat för Aaron Copland och skrev bl. annat filmmusik.
Men han blev intresserad av hustruns arbete och blev så småningom den mest kände av de två. Synd om Jane, egentligen.
På biblioteket har jag beställt Två allvarligt sinnade damer. Det är Jane Bowles´enda roman
Utöver det har hon skrivit skådespel och noveller som finns i olika utgåvor av hennes samlade verk.

söndag 23 januari 2011

Te i Sahara










I
Den skyddande himlen
av Paul Bowles (1910 - 1999) följer vi tre rast- och rotlösa människor på resande fot i Marocko på 1940-talet. Port den äldste är mest tongivande. Kit, hans neurotiska hustru, litar i trängda lägen endast på Port. Men annars kan hon tänka sig ett litet mellanspel med den unge, leende Tanner, som är helt impulsstyrd och ganska enerverande. Det är oklart varför Port erbjudit honom att resa med dem. Kanske behöver paret en katalysator i sin vacklande relation.
Ständigt och jämt sammanträffar de tre resenärerna med det osedvanligt osympatiska och fördomsfulla engelska paret Lyle, mor och son.
Port och Kit kommer annars väl överens med fransmän och araber.
Miljöbeskrivningen är övertygande och bär det självupplevdas prägel;
den vitglödgade hettan på dagarna, kvällarnas svalka, flugorna, vägglössen, smutsen, sjukdomarna, de små vanvårdade barnen, öknen, de oändliga tåg- och bussresorna, myndighetskrångel, "de skimrande färger som spelade på himlen bakom jordklotet innan solen gick upp", o.s.v.
Port har sitt eget introverta sätt att bemästra sina inre demoner. "Själen är den tröttaste delen av kroppen", reflekterar han. Kits humörsvängningar är tydliga för alla.
Personerna i Den skyddande himlen karaktäriseras främst av sina yttranden.
Man får inte veta om de sysslar/sysslat med något och i så fall vad. Port halar upp den ena tusenfrancsedeln efter den andra ur fickan, men var kommer de ifrån?
Det är som om Kit och Port saknar ett förflutet. Och framtiden har de inga tankar om. Jo, Port tänker aldrig bli bofast.
Den skyddande himlen mörknar efterhand och Kit och Portgår bittra öden till mötes.
Jag tyckte redan på ett tidigt stadium att boken verkade lovande. Det goda intrycket stod sig hela vägen. Känslan av närvaro var stark genom hela boken. Kanske gör det sitt till att Port och Kit har så mycket gemensamt med författarparet Paul och Jane Bowles.

Nu vidtar den vilda jakten på filmen.

The Authorized Paul Bowles Web Site

Läsdagboken
har också läst Den skyddande himlen. Läs HÄR

lördag 22 januari 2011

Sanningen om KB


ADAM SVANELL
om Kungliga Biblioteket på riktigt. Vilket ju kan vara på sin plats eftersom den bild TV-serien Bibliotekstjuven ger av KB, bibliotekarier och biblioteksverksamhet inte har mycket med verkligheten att göra.
Ett avsnitt kvar. Återstår att se vad som kunnat göras av upplösningen.