torsdag 7 september 2017

Hett i hyllan

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika misstänker att vi i likhet med henne  har en del bortglömda godbitar i våra hyllor. Hon tycker att det är dags att lyfta fram dem och låta ljuset falla på dem åtminstone för en stund.
Jag hittade en bok som stått i mina hyllor väldigt länge. Den har ursprungligen tillhört min morbror och jag ser att han köpte den 1981. Några år senare dog han och jag fick en del av hans böcker.
Jag hade läst Stormens öga av den australiensiske författaren Patrick White, som fick Nobelpriset i litteratur 1973 som den förste och hittills ende från Australien som fått priset. Det låter verkligen egendomligt, men så är det. Eftersom jag var väldigt förtjust i Stormens öga trodde jag att jag omedelbart skulle läsa Fallet Twyborn också, men det gjorde jag alltså inte. 

Så här beskrivs boken på baksidan: Den unga skönheten med de skimrande ögonen som lever tillsammans med sin grekiske älskare i den mondäna badorten förbryllar och fascinerar sin omgivning. Vem är det, innerst inne? Gåtans lösning visar sig vara lika överraskande som övertygande. Franska rivieran på försommaren 1914, den australiska obygden på tjugotalet och London strax före andra världskrigets utbrott utgör den skiftande bakgrunden till det intensiva människoporrträtt som den australiske noblepristagaren Patrick White tecknar i Fallet Twyborn.

onsdag 6 september 2017

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.

tisdag 5 september 2017

Veckans topplista v. 36

Johannas deckarhörna: Den här veckan är det dags att bli lite anglofila när temat för veckans topp fem är London!
Natur&Kultur
1. Kyssa sammet av Sarah Waters tilldrar sig i det viktorianska London. Romanen väckte rabalder när den kom, men skildringen av London påminner om Dickens
2.Camera av Eva - Maria Liffner. Johanna Hall hittar sin farbror Jakobs anteckningar från det att han en tid arbetat som fotograf i East End i London. Bl. a. fotograferar han vid teosofen Annie Besants seanser. Johanna åker till London
3. Nötskal av Ian McEwan handlar om Trudy som väntar barn. Hon är gift med John men bedrar honom med svågern Caleb.  De planerar att göra sig av med John. Det hela berättas av det ofödda barnet i Trudys mage.
4. NW av Zadie Smith. Nathan är frisör och bor med sin fru, socialarbetaren Leah, i Willesden i nordvästra London. De är mycket förälskade men inte alltid överens om hur de ska ha det. Nathan vill ha barn. Leah norpar p-piller av sina väninnor...
Albert Bonniers förlag
5. Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger handlar om ett par tvillingar som ärver en lägenhet alldeles i närheten av Highgate Cemetary. De gör nya bekantskaper inte endast bland de levande utan även bland de döda. Moster Elspeth - salig i åminnelse - gör sig påmind, t. ex.

måndag 4 september 2017

Tematrio - Grannar

Lyran: På förekommen anledning, vilket vi inte ska tala mer om just nu, är veckans tema grannar. Gärna helgalna grannar ... Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!
1. Fredrika Bremer, Grannarna: teckningar ur vardagslivet.
Fredrika Bremers fjärde roman, Grannarna (1837) sägs vara hennes största framgång. Den är till skriven som en brevroman och handlar om den unga Fransiska som gifter sig och flyttar till Småland. Lantlivets lugn bryts när den mystiske främlingen Bruno flyttar in på det mörka Ramm.
  
2 Anne Swärd, Till sista andetaget, Anne Swärds tredje roman handlar om Lo, hennes stora familj och den enstörige, dyslektiske Lukas som bor granne med Lo och endast har sin dystre, ordkarge far som gärna tar till nävarna och slår i stället för att kommunicera. Mellan Lukas och Gabriel är det tyst och stumt. Men Lo och Lukas finner varandra trots alla olikheter. Hon är sju år och han tretton

3. Linda Olsson, I skymningen sjunger koltrasten. Otto, 72, är en pensionerad antikvarie med stort intresse för musik och litteratur. Han är änkeman och fund
erar mycket över sitt äktenskap med vackra Eva, som han inte verkar ha känt riktigt. Elias är en begåvad ung tecknare som varit mobbad i hela sitt liv. Han är dyslektiker. Elisabeth är i femtioårsåldern och har tappat livslusten efter ett stort svek. En oförutsedd händelse gör att hon kommer i kontakt med de båda grannarna i samma trappuppgång i ett hus på Söder. 

söndag 3 september 2017

En smakebit på søndag

Massolit förlag
"Allihop stirrade på mig och jag ville bara skrika åt dem, säga åt dem att lämna vårt hus. Mitt hus. Det är mitt hus, det är vårt, det kommer aldrig att bli hennes. Moster Julias. Jag hittade henne i mitt rum, hon gick igenom mina grejer innan hon ens träffat mig. Sedan försökte hon vara snäll och sa att hon var ledsen, som om jag skulle tro på att hon bryr sig ett jävla dugg.  Jag har inte sovit på två dagar och jag vill inte prata med henne eller någon annan. Och jag vill inte ha hennes hjälp eller hennes förbannade medlidande, och jag vill inte höra på trevande teorier om vad som hände min mamma av människor som inte ens kände henne. " Från sidan 34 i I djupt vatten av Paula Hawkins.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med sig av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!Fler smakebitar HÄR.

lördag 2 september 2017

Tibble Pipargattu i Leksand

Plötsligt var turistsäsongen över. Det märkte vi när vi kom till Hugo Alfvén - gården På Tibble Pipargattu i Leksand. Vi båda var ensamma med den väldigt trevliga guiden som tog sig god tid med att visa oss runt och berätta. Det var i den här gården vid Österdalälven som Hugo Alfven slutligen kom till ro med sin andra hustru Karin Adolphson, som lämnat man och barn för Alfvéns skull. Första hustrun hette Marie Kröyer, tidigare gift med konstnären Sören Kröyer. Hugo Alfvén hade träffat dem båda på Skagen. Marie lämnade man och dottern Vibeke för Alfvén. Dottern Margita föddes i äktenskapet med Alfvén. Hon blev sedan skådespelerska och lär ha haft en fling med Evert Taube vid den tiden då han var förlovad med Astri. Då blev Alfvén riktigt arg. Hugo Alfvén, som själv var en riktig kvinnokarl komponerade och arrangerade som bäst när det satt någon kvinna och grät över honom. Äktenskapet med Marie Kröyer blev inte särskilt lyckligt.
Båda var  stormförtjusta över den lilla dottern, men när Alfvén skulle arbeta skickade han iväg mor och dotter. Dessutom var han notoriskt otrogen. Nästa kvinna att lämna man och barn för den tjugo år äldre kompositören blev alltså Karin Adolphson.  Till henne komponerade Hugo den ofta sjungna sången ”Saa tag mit Hjerte” till Karindagen 1946. Men Karin dog 1956 och Alfvén gifte sig med Anna Lund, den kvinna som hjälpt paret med hushållsarbetet. Så gott som alla som figurerar i böckerna om Alfvén och Marie Kröyer reser otroligt mycket. Dessutom skriver
de brev hela tiden. Och dagböcker. En annan sak som är påfallande är hur barnen fick sitta emellan. Hugo Alfvén skrev sina memoarer i fyra band 1946 - 52. Lennart Hedwall har skrivit Hugo Alfvén: en tonsättares liv och verk. 1973. Tonni Arnold skrev Balladen om Marie: en biografi över Marie Kröyer. 1999. En kvinna mellan två män: Konstnärsparet Kröyer och Hugo Alfvén på Skagen av Knud Voss. 1991. Förmodligen är det så att ingen kvinna kunde mäta sig med  Hugo Alvéns mor, Lotten. I hela sitt liv var han otroligt modersbunden. Skulptrisen Alice Nordin var en annan kvinna som föll för Alfvéns charm och hade svårt att släppa honom trots att han behandlade henne illa. Alice och Hjördis. Två systrar. Dagböcker och brev 1885 - 1964. Sammanställda av Per Wästberg

fredag 1 september 2017

Helgfrågan v. 35

Mia på bloggen Mias läshörna undrar i sin helgfråga hur det går med vårt läsande/recenserande. Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen?

Jo, tack, det går väldigt bra med läsandet, men tiden vill inte riktigt räcka till. Alla biblioteksböcker är det kortlån på och jag avskyr att läsa under press.
Vad det gäller bokanmälningar på bloggen hinner jag inte riktigt med heller. Jag vill gärna skriva ner mina spontana intryck, fundera någon dag för att sedan redigera och publicera. Bonusfrågan då? Jo, på lördagen blir det en trevlig bussresa i Föreningen Nordens regi tillsammans med deltagare ifrån Norge, Danmark, Finland och Sverige. Vi kommer att åka runt till olika sevärdheter i trakten, äta på trevliga ställen och avsluta dagen med konsert och festbuffé. Klädseln är valfri, men en bör ha huvudbonad.
Det får bli den här lilla koaffen över ena örat för min del.